Harlekinvaktel[2] (Coturnix delegorguei) är en huvudsakligen afrikansk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Harlekinvaktel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteCoturnix
ArtHarlekinvaktel
C. delegorguei
Vetenskapligt namn
§ Coturnix delegorguei
AuktorDelegorgue, 1847

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Harlekinvaktel är en liten hönsfågel och med sin kroppslängd på endast 16 centimeter något mindre än sin nära släkting vakteln. Jämfört med denna är undersidan mer enfärgad och mycket mörkare brun. Den ses sällan annat än i flykten när den skräms upp, varvid man kan notera dess smalare vingar. Hanen har ett brett, svart fält mitt på bröstet, svartstreckade kastanjefärgade flanker samt svartvitt mönster på huvudet. Honan har en otecknad beige strupe samt varmare rostbrunt på nedre bröst och buk utan svartaktiga fläckar.[4]

Läte redigera

Harlekinvaktelns läte liknar vaktelns, men är mer metalliskt.[4]

Utbredning och systematik redigera

Harlekinvaktel delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Coturnix delegorguei delegorguei – förekommer i gräsmarker i Afrika söder om Sahara och på Madagaskar
  • Coturnix delegorguei histrionica – förekommer på São Tomé (Guineabukten)
  • Coturnix delegorguei arabica – förekommer i sydvästligaste Saudiarabien och västra Jemen[5]; möjligen är taxonet giltigt eftersom de flesta fynd kan röra flyttfåglar[3]

Arten har även tillfälligt setts i Oman.[1]

Levnadssätt redigera

Arten ses i öppna gräsmarker upp till 1850 meters höjd[1] med spridda buskar eller palmer, men även i jordbruksbygd. Häckningen sker oregelbundet i samband med kraftigt regnfall. Arten lever av frön från gräs och ogräs.[6]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller till och med mycket vanlig i vissa områden.[7][8]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Louis-Adulphe-Joseph Delegorgue (1814-1849), fransk jägare och naturforskare i tropiska Afrika 1839-1849.[9]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Coturnix delegorguei Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ [a b] Hollom, P. A. D., Porter, R. F., Christensen, S. & Willis, Ian (1988) Birds of the Middle East and North Africa, T & AD Poyser, Calton, England.
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 45. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ McGowan, P.J.K. & Kirwan, G.M. (2018). Harlequin Quail (Coturnix delegorguei). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53435 27 september 2018).
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  8. ^ Fuller, R.A., Carroll, J.P. and McGowan, P.J.K. 2000. Partridges, Quails, Francolins, Snowcocks, Guineafowl, and Turkeys. Status Survey and Conservation Action Plan 2000 –2004. IUCN and World Pheasant Association, Gland, Switzerland and Cambridge, UK.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera