Odört (Conium maculatum L.) är en tvåårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter. Den är känd för sin starka giftighet.

Odört
    1. Kvist med blomklasar och en klase med mogna frukter
    2. Smådel av blomflock, sedd från undersidan
    3. Blomma, förstorad
    4. Frömjölkapsel, förstorad
    5. Pollen, förstorat
    6. Pistill
    7. Dito i längdsnitt
    8. Dito i tvärsnitt
    9. Frukt i tvärsnitt
    10. Delfrukter med fäste
    11. Dito i tvärsnitt
    12. Dito i längdsnitt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteOdörtssläktet
Conium
ArtOdört
C. maculatum
Vetenskapligt namn
§ Conium maculatum
AuktorL., 1753
Synonymer
Homotypiska synonymer:
Cicuta major Lam.
Cicuta officinalis Crantz
Conium cicuta (Crantz) Neck.
Coriandrum cicuta Crantz
Coriandrum maculatum (L.) Roth
Heterotypiska synonymer:
Conium ceretanum Sennen
Conium croaticum Waldst. & Kit. ex Willd.
Conium leiocarpum (Boiss.) Stapf
Conium maculatum var. barceloi O.Bolòs & Vigo
Conium maculatum subsp. croaticum (Waldst. & Kit. ex Willd.) Drude
Conium maculatum var. immaculatum Schur
Conium maculatum subsp. leiocarpum (Boiss.) Drude
Conium maculatum var. leiocarpum Boiss.
Conium maculatum var. viride DC.
Conium maculatum subsp. viride (DC.) Espeut
Conium maculosum Pall.
Conium nodosum Fisch. ex Steud.
Conium pyrenaicum Sennen & Elías
Conium sibiricum Steud.
Conium strictum Tratt.
Conium tenuifolium Mill.
Selinum conium (Vest) E.H.L.Krause
Sium conium Vest

Beskrivning

redigera
 
Blomflock

Odört blir mellan en halv och två meter hög, och blommar från juni till augusti med vita blommor i flockar med 10 till 20 strålar. Växten utmärks av en kväljande lukt, som påminner om lukten av råtturin. Stjälken är glänsande kal, slät och nertill rödlilafläckig. Nedre blad liknar de som hundkäx har, men är större, mörkgröna och helt kala. De har även flikar med små vita spetsar. Frukterna blir mellan 2,5 och 3,5 mm och är grönbruna, nästan klotrunda med knottriga åsar.

Utbredning och habitat

redigera

Odörten finns i så gott som hela Europa, men avtar i norra delen. Dess utbredning i Norden är strax söder om Mälaren och runt de sydliga kusterna i Sverige, Finlands sydspets, mycket små områden i södra Norge och delar av Danmark.

Odört är sällsynt i Sverige men kan påträffas förvildad på gårdar, vid vägkanter, tångvallar, på ruderatmark, och intill hamnar.

Den förekommer i några lokaler i norra Nordamerika, men är inte ursprunglig där.

Den trivs på frisk till fuktig, närings- och kväverik mark.

Giftighet

redigera

Odörten är känd för sitt starka gift[1]. Hela växten är mycket giftig och det är framförallt de omogna fröna och bladen som är allra mest verksamma. Giftigheten beror i hög grad på växtstället. De exemplar som vuxit på en kylig och mörk plats är särskilt giftiga till skillnad från dem som vuxit på ett varmt och solbelyst ställe vilka kan vara nästintill ofarliga. Odörten innehåller ett flertal giftiga substanser (alkaloider) där koniin är den viktigaste.

Giftet verkar genom att angripa det centrala nervsystemet, vilket medför en gradvis minskning av muskelstyrkan. (Farmakologiskt: strukturell inhibering av katekolaminers verkan.) Tillräckligt höga doser av giftet förlamar andningsmuskulaturen och den utsatte dör av kvävning. Medvetandet är under hela processen intakt. Det finns inget känt motgift, men den förgiftade kan överleva med hjälp av respirator till dess att toxinet metaboliserats.

Odört i kulturen

redigera

Under antiken användes odört och äkta stormhatt i de vanligaste giftdrogerna. Stormhattsgiftet, akonitin, användes till att avliva de simplaste förbrytarna, dem man ville ge en kvalfull död. Odörtsbägaren däremot var betydligt angenämare och gavs till statsfångar eller av dem som ville ta sitt liv av egen vilja. Giftbägaren, som kallades kôneion på grekiska, bestod av en blandning av odört och vallmo (opium). Kôneion kommer från ordet kônos, som betyder kägla eller snurra, och åsyftar den yrsel som föregår förlamningen vid intagandet av giftet. En av de mer kända som ändat sitt liv med giftbägaren är filosofen Sokrates (470 f.Kr. - 399 f.Kr.) som dömdes till döden för "gudlöshet" och för att ha "fördärvat ungdomen".

Etymologi

redigera

Namnet odört kommer från fornsvenska odher, som betyder vild, galen. (Jmfr. Oden och tyskans Wut vrede). Liknande namnbildning finns för odon. Conium kommer av grekiskans kôneion, se ovan. Maculatum kommer av latinets macula som betyder fläck[2].

Odört heter hemlock på engelska.

Se även

redigera
  • Sprängört, en annan starkt giftig växt i samma familj

Referenser

redigera
  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 77. ISBN 91-20-04445-3 
  2. ^ Corneliuson, Jens (1997). Växternas namn. Wahlström & Widstrand. sid. 169, 338. ISBN 91-46-17102-9 

Externa länkar

redigera

Utbredningskartor

redigera

Övrigt

redigera