För kommunen i Indiana i USA, se Odon, Indiana.

Odon (Vaccinium uliginosum) är en växtart i släktet Vaccinium och familjen ljungväxter. Den beskrevs av Carl von Linné.[1]

Odon
Vaccinium uliginosum.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningLjungordningen
Ericales
FamiljLjungväxter
Ericaceae
SläkteOdonsläktet
Vaccinium
ArtOdon
V. uliginosum
Vetenskapligt namn
§ Vaccinium uliginosum
AuktorLinné
Hitta fler artiklar om växter med

Arten är ett tämligen högväxt, lövfällande ris med blå, ätliga bär. Den förekommer på fuktig mark över stora delar av norra halvklotet. Eftersom arten ofta växer i samma marker som blåbär förväxlas de ibland.

BeskrivningRedigera

Odon är ett lövfällande ris som är omkring 40 centimeter högt, på gynnsamma lokaler nästan meterhögt. Det förväxlas lätt med släktesfränden blåbär (Vaccinium myrtillus), men är mer högväxt och har till skillnad från blåbäret runda, släta, utåtstående och bruna grenar. Bladen är små, omvänt äggrunda och helbräddade, nästan tunglika. De är blågröna ovantill och ljusare undertill, med tydliga nerver. Innan de faller av om hösten är de gula eller röda.[2][3]

Odonets blommor är små, hängande och något uppblåsta, vita eller blekt röda och sitter enstaka eller 2–4 ihop i de övre bladvecken. Blommornas kronor är urnlika, med 4–5 bakåtriktade flikar. Bären, som är ätliga, är ljusblå, något avlånga eller kantiga, oftast större än blåbär och överdragna av en vaxhinna. De är saftiga, med en söt smak.[2][3]

UtbredningRedigera

Odonet förekommer på i stort sett hela den subarktiska och tempererade delen av norra halvklotet, från Kanada och nordvästra USA till Europa och vidare över Ryssland, norra Kina och Koreahalvön till Japan.[1] I Sverige är det allmänt i hela landet utom på Gotland, där det förekommer mer sparsamt.[4][5] Även i övriga Norden är det ett vanligt bärris.[5]

HabitatRedigera

 
Odon (blågrön) och blåbär (rödaktig) växande tillsammans.

I Sverige och övriga Norden är odonet vanligt i fuktiga trakter såsom skogar, våta hedar, mossar och kärr. På hedar och myrar i fjälltrakter förekommer odonet i en variant som tidigare sågs som en varietet (V. u. var. alpinum[5]) eller underart (V. u. subsp. microphyllum[4]) men som idag betraktas som en synonym till nominatformen.[6][7] Både blad och bär är i fjällen mindre än vad de är i lägre belägna områden, och växten är över huvud taget mer krypande.[3][5]

AnvändningRedigera

 
Blomma och blomknopp hos odon.

I Norden har bäret aldrig varit populärt; många bärplockare tror till och med att bären är giftiga. Emellertid är odonets bär större och saftigare än blåbärets, och innehåller rentav mer C-vitamin än blåbär. I Ryssland bränner man sprit med odon. Bären kan också jäsas till vin och har använts i likörer. De har också använts som huskur för krånglande mage och hjärtbesvär.[5]

I Jämtland kallas odon för vammstöjt utifrån att intag av odon för kor motverkar att dessa får uppsvällda våmmar av (ofta) för stora intag av höstklöver på slåtterängar med återväxt.[källa behövs] Bärsorten används även till att göra ett solvin som liksom bären kallas för vammstöjt. Vinet framställs genom att bär blandas med socker och vatten som sedan får stå c:a tre veckor i sol varefter bären silas bort och vinet kan avnjutas.[källa behövs]

Nyutslagna blad kan användas som örtte.[8]

NamnRedigera

Artepitetet uliginosum betyder 'som växer på fuktiga ställen'.[5]

Svenska namnRedigera

KällorRedigera

Tryckta källorRedigera

WebbkällorRedigera

  • Odon i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

NoterRedigera

  1. ^ [a b] ”Vaccinium uliginosum”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:30184367-2. Läst 7 november 2022. 
  2. ^ [a b] Lundevall, s. 140.
  3. ^ [a b c] Nylén, s. 364.
  4. ^ [a b] ”Vaccinium uliginosum”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/vaccinium-uliginosum-221159. Läst 7 november 2022. 
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa] Lundevall, s. 141.
  6. ^ ”Vaccinium uliginosum var. alpinum”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:60448578-2. Läst 7 november 2022. 
  7. ^ ”Vaccinium uliginosum subsp. microphyllum”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:60448690-2. Läst 7 november 2022. 
  8. ^ [a b c d e f] Skogsskafferiet
  9. ^ Blåbukar i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  10. ^ [a b] Böljon i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  11. ^ [a b c] Odon i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
  12. ^ ”Odon”. Den virtuella floran. Arkiverad från originalet den 2 december 2021. https://web.archive.org/web/20211202040914/http://linnaeus.nrm.se/flora/di/erica/vacci/vacculi.html. Läst 7 november 2022. 
  13. ^ Alnakka.net
  14. ^ ”Jamska - Aspås Flora”. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160805172800/http://aspasflora.se/jamska.html. Läst 26 april 2017. 
  15. ^ Vaccinium i Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.

Externa länkarRedigera