Claude Régy
Claude Régy, född 1 maj 1923 i Nîmes, död 26 december 2019 i Paris, var en fransk teaterregissör och skådespelare.
| Claude Régy | |
| Född | Claude André Simon Régy[1] 1 maj 1923[2][3][4] Nîmes[4], Frankrike |
|---|---|
| Död | 26 december 2019[5][3][4] (96 år) Paris sextonde arrondissement[4], Frankrike |
| Begravd | Montparnassekyrkogården |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Teaterregissör |
| Make | Alexandre Barry[5] |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen (2003)[6] Syndicat de la critiques stora teaterpris Riddare av första klass av Norska förtjänstorden Molière för bästa regi Grand Prix des arts de la scène Grand Prix national du théâtre | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraClaude Régy studerade juridik och statsvetenskap innan han begav sig till Paris för att påbörja teaterstudier under Charles Dullin, Tania Balachova och Michel Vitold. Efter studierna blev han regiassistent åt André Barsacq på Théâtre de l'Atelier. Han debuterade som regissör 1952 när han satte upp den franska premiären på Federico García Lorcas Doña Rosita på Théâtre des Noctambules. Han har gjort sig känd för sitt arbete med samtidsdramatiker som Harold Pinter, Marguerite Duras, Nathalie Sarraute, Edward Bond, Tom Stoppard, Maurice Maeterlinck, Jean-Paul Sartre, Luigi Pirandello, Peter Handke, Botho Strauss, Sarah Kane, Jon Fosse, Tarjei Vesaas och Arne Lygre. Hans föreställningar har flera gånger varit inbjudna till Avignonfestivalen och Festival d'automne à Paris och han har regisserat vid flera av Frankrikes ledande teatrar, bland andra Théâtre national de Chaillot, Théâtre Antoine, Théâtre d'Orsay, Théâtre de l'Odéon, Comédie-Française och Théâtre des Bouffes-du-Nord. Hans estetik är minimalistisk med långsamma, krävande scenerier där kontrasten mellan ljus och skugga liksom tystnad och pauser tillmäts stor betydelse. Han har mottagit flera priser för sina uppsättningar, däribland Grand Prix national du théâtre 1991, Grand Prix des arts de la scène 1994 och teaterkritikernas pris 2010. 2013 mottog han Norska förtjänstorden.
Referenser
redigeraKällor
redigera- Claude Régy, Store norske leksikon (läst 28 december 2016)
- Claude Régy, Encyclopédie Larousse (läst 29 juli 2017)
- Claude Régy, Encyclopædia Universalis (läst 29 juli 2017)
- Claude Régy, theatre-contemporain.net (läst 28 december 2016)
- Leif Zern: Öppen teater utan slut, Dagens Nyheter 12/11 2003
- IdaLou Larsen: Taushetens mann, Scenekunst 29/5 2015
- Sigurd Ziegler: Intens stillstand Morgenbladet 28/5 2015
Noter
redigera- ^ matchID, matchID-ID: 4Xtv-vY5cbSy, läst: 20 maj 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Who's Who in France, Who's Who in France: 39991, läst: juli 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Roglo, person-ID på Roglo: p=claude;n=regy.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] matchID-ID: 4Xtv-vY5cbSy.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Disparition de Claude Régy, roi de théâtre et maître du silence (på franska), Le Figaro, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ NOR: PREX0306732D.[källa från Wikidata]