Claes Mebius
Claes Albert Mebius, född den 15 november 1854 i Arvika församling, död den 22 februari 1947 i Kungsholms församling, Stockholm[1][2], var en svensk fysiker och skolman.
Mebius studerade i Uppsala från 1873 och vid Stockholms högskola samt på Vetenskapsakademiens fysiska institut från 1881. Han återvände 1883 till Uppsala, där han tog filosofie doktorsgrad 1885 och samma år blev docent i fysik. Mebius utnämndes till lektor 1891 i Norrköping och 1892 vid Realläroverket i Göteborg.
Mebius utförde en hel del experimentalundersökningar angående elektriska strömmar, särskilt i vakuumrör och elektriska gnistor. Även teoretiska arbeten angående fysiska företeelser inom optiken och elektricitetsläran utfördes av Mebius. Han bidrog också i hög grad till spridandet av intresse för fysiken genom bildandet av de fysiska sällskapen i Uppsala och Göteborg.
Mebius blev 1892 medlem av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg. Han erhöll 1918 professors namn, heder och värdighet, tog 1920 avsked från lektoratet och var 1921–24 censor vid studentexamina.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ Döda 1943-1956 i Vem är det 1957
Källor redigera
- Mebius, Klas Albert i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
- Mebius, K. A. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)