Strömrödstjärt

asiatisk fågelart i familjen flugsnappare
(Omdirigerad från Chaimarrornis)

Strömrödstjärt[2] (Phoenicurus leucocephalus) är en asiatisk flugsnappare som påträffas vid strömmande vattendrag i bergstrakter.[3]

Strömrödstjärt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteRödstjärtar
Phoenicurus
ArtStrömrödstjärt
P. leucocephalus
Vetenskapligt namn
§ Phoenicurus leucocephalus
Auktor(Vigors, 1831)
Synonymer
  • Forsskvätta
  • Chaimarrornis leucocephalus

Utseende och läten redigera

Strömrödstjärten är en stor (19 cm) rödstjärt med en mycket karakteristiskt utseende: svart med rostrött på buk, övergump och inre delen av stjärten samt på huvudet en vit hjässa. När den landar gungar den typiskt kroppen, vippar med en delvis utspridd stjärt och sänker vingarna. Sången är en kort, melodisk, böljande men rätt svag och melankolisk vissling: "tieu-yieu-yieu-yieu". Lätet är ett ljudligt och vasst, stigande "tseeit".[4][5]

Utbredning och systematik redigera

Strömrödstjärt återfinns i Himalaya.[3] Den placerades tidigare som ensam art i släktet Chaimarrornis. Flera genetiska studier visar dock att den liksom de två rödstjärtarna i Rhyacornis är en del av Phoenicurus.[6][7][8]

Familjetillhörighet redigera

Rödstjärtarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[9][10]

Levnadssätt redigera

Strömrödstjärten förekommer vid klippiga, strömmande vattendrag i bergstrakter på mellan 915 och 4265 meters höjd, vintertid ner till 215 meter. Den lever av insekter som dagsländor, harkrankar, skalbaggar och myror, men även spindlar, mollusker och tillfälligtvis bär. Fågeln häckar maj-augusti och placerar sitt djupa skålformade bo i en jordbank eller klippvägg, ibland under en sten eller bland trädrötter. Den lägger vanligtvis två kullar per säsong med fem blå eller blågröna rödbrunfläckade ägg. Arten är en höjdledsflyttare och kortflyttare som rör sig till lägre regioner vintertid, i Kina dessutom något söderut.[4][5]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Den beskrivs som vanlig eller mycket vanlig.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Phoenicurus leucocephalus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Collar, N. (2018). White-capped Water-redstart (Phoenicurus leucocephalus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58492 12 december 2018).
  5. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:405, ISBN 978-1-84330-746-4
  6. ^ Pan, Q.-W., F.-M. Lei, S.-J. Yang, Z.-H. Yin, Y. Huang, F.-D. Tai, A. Kristin (2006), Phylogeny of some turdinae birds based on mitochondrial cytochrome b gene sequences Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine., Acta Zool. Sinica 52, 87-98.
  7. ^ Voelker, G. (2010), Repeated vicariance of Eurasian songbird lineages since the Late Miocene, J. Biogeogr. 37, 1251-1261.
  8. ^ Voelker, G., G. Semenov, I.V. Fadeev, A. Blicka, and S.V. Drovetski (2015), The biogeographic history of Phoenicurus redstarts reveals an allopatric mode of speciation and an out-of-Himalayas colonization pattern, Systematics and Biodiversity
  9. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  10. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.

Externa länkar redigera