Öppna huvudmenyn
Carl Joachim Hambro.

Carl Joachim Hambro, född 5 januari 1885 i Bergen, Norge, död 15 december 1964, var en norsk journalist, författare, politiker, stortingspresident 1926-33 samt 1935-45, stortingsrepresentant för Oslo 1919-57, ledamot ledande i stortingets motståndsåtgärder vid den tyska invasionen av Norge 1940.

Hambro blev cand.mag år 1907. Sedan 1905 var han medarbetare i Morgenbladet, vars huvudredaktör han var mellan 1913 och 1920. 1921 blev han redaktör för Ukens revy. Perioden 1910 - 13 var han sekreterare i Nordmansförbundet och 1923 blev han dess ordförande. 1911 - 16 var han förbundets tidskriftsredaktör.

Hambro var 1910-1943 gift med Gudrun (”Dudu”) Grieg, och från 1946 med Gyda Christensen.[1]

Innehåll

Politisk gärningRedigera

År 1918 blev Hambro invald i stortinget som representant för Høyre. Från 1925 var han ordförande i Stortingets konstitutions- och utrikeskommitté och 1926-1928 var han stortingspresident. 1927 blev han Høyres ledare och 1928 - 34 samt 1945 - 54 var han ordförande i partiets landsstyrelse.

Hambros vältalighet och arbetsförmåga framstod som förstklassig och förde honom till många framskjutna ställningar i norsk politik.

I en tid präglad av starka antiparlamentariska stämningar slog han vakt om Stortingets ställning. Vid den tyska invasionen den 9 april 1940 blev hans insats legendarisk i och med att han ordnade med transport så att kungafamiljen och Stortinget i tid kom ut från Oslo och formulerade den så kallade Elverumsfullmakten, som gav regeringen befogenhet att utöva sin myndighet även utanför landets gränser. Hambro följde regeringen i exil och vistades under kriget mestadels i USA.

Hambro var ledamot av den norska delegation som 1923-24 förhandlade med Danmark om Grönlandsfrågan. 1926-27 var han norsk delegerad vid Nationernas Förbunds församling i Genève. Han var också förbundsförsamlingens siste president 1939-46. Han var därefter ordförande bland annat vid arbetslivskonferensen i Genève 1947.

Inom Stortinget var Hambro efter kriget president i Odalstinget och hyllades vid sin avgång 1957 som statsman och parlamentariker. Han tillerkändes livstidspension (æresgasje).

PublikationerRedigera

Hambro har skrivit bland annat:

  • Irske strejftog och studier (1920)
  • Mænd og masker (1921)
  • Førord. Hvorfor jeg tror på Oxford-bevegelsen. (1935)
  • I saw it happen in Norway (1940)
  • Taler i krig (1945)
  • Drømmer og dådsmenn (1954)
  • Memoarer i fem band (1948-63)

LitteraturRedigera

  • Hambro, Johan; C.J.Hambro: Liv og drøm, Aschehoug ; Stabekk : Bokklubben Nye bøker, Oslo, 1984, ISBN 82-03-11347-8 (Aschehoug) ; 82-574-0356-3 (Nye bøker), LIBRIS-id 7171980
  • Gabrielsen, Trond; C. J. Hambro som jeg kjente ham - et portrett belyst ved hans egne ord -med forord av Bernt Ingvaldsen, Oslo, 1967, LIBRIS-id 1498861
  • Gabrielsen, Trond; C.J. Hambro: verdier og visjoner, Atheneum, Oslo, 1985, ISBN 82-7334-122-4, LIBRIS-id 569722

KällorRedigera

Noter
  1. ^ ”C.J. Hambro – utdypning”. Store norske leksikon. http://snl.no/.nbl_biografi/C_J_Hambro/utdypning. Läst 13 januari 2011.