Carl Gottfried Neumann
Carl Gottfried Neumann, född den 7 maj 1832 i Königsberg (nuvarande Kaliningrad), död den 27 mars 1925 i Leipzig, var en tysk matematiker; son till Franz Ernst Neumann och bror till Friedrich Julius Neumann.
| Carl Gottfried Neumann | |
 | |
| Född | 7 maj 1832[1][2] Königsberg[3] |
|---|---|
| Död | 27 mars 1925[4][5][1] (92 år) Leipzig[4][6] |
| Begravd | Garnisons Kirkegård |
| Medborgare i | Tyskland[7] |
| Utbildad vid | Königsbergs universitet Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg  |
| Sysselsättning | Matematiker, universitetslärare |
| Befattning | |
| Geheimeråd | |
| Arbetsgivare | Tübingens universitet Universität Basel Leipzigs universitet Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg |
| Föräldrar | Franz Ernst Neumann Florentine Hagen |
| Släktingar | Friedrich Julius Neumann (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Maximiliansorden för konst och vetenskap (1903) Pour le Mérite för vetenskap och konst Pour le Mérite | |
| Redigera Wikidata | |
Carl Gottfried Neumann blev extra ordinarie professor i Halle an der Saale 1863 samt kallades efter vartannat till ordinarie professor i Basel 1863, Tübingen 1865 och Leipzig 1868. Han utövade omfattande verksamhet som författare både inom den rena matematiken och inom den matematiska fysiken. Många av hans arbeten är ägnade åt funktionsteorin, särskilt teorin för de abelska, besselska och sfäriska funktionerna. Inom den matematiska fysiken behandlade han hydrodynamiken, mekaniska värmeteorin och speciella problem ur optiken samt läran om magnetismen och elektriciteten. Hans största insats i vetenskapen är den efter honom benämnda metoden för lösning av Dirichlets och närbesläktade problem, som varit av en utomordentlig betydelse för den matematiska fysikens utveckling.
Bland Neumanns skrifter kan nämnas Vorlesungen über Riemann's Theorie der abelschen Integrale (1865; andra fullständigt omarbetade upplagan 1884), där han, med Augustin Louis Cauchys och Bernhard Riemanns undersökningar till utgångspunkt, lämnade en redogörelse för de abelska integralernas teori, samt Hydrodynamische Untersuchungen (1883), vidare Allgemeine Lösung des Problems über den stationären Temperaturzustand eines homogenen Körpers, welcher von zwei nicht concentrischen Kugelflächen begrenzt wird (1862), Theorie der besselschen Functionen (1867) och Vorlesungen über mechanische Theorie der Wärme (1875). Tillsammans med Alfred Clebsch grundade han 1868 Mathematische Annalen.
Källor redigera
- Neumann, 2. Karl Gottfried i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
Noter redigera
- ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ www.accademiadellescienze.it, Carl Gottfried Neumann, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ www.accademiadellescienze.it.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Нейман Карл Готфрид”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]