Carl Gustaf Bergsten, född 10 maj 1879 i Norrköping, död 22 april 1935 i Stockholm, var en svensk arkitekt under övergången från nationalromantiken till funktionalismen.

Carl Bergsten
Född10 maj 1879[1][2][3]
Norrköpings S:t Olai församling[4][2][5], Sverige
Död22 april 1935[1][3][6] (55 år)
Stockholms stad[2]
Medborgare iSverige[7]
Utbildad vidKungliga Tekniska högskolan
SysselsättningArkitekt[1]
Noterbara verkEnskede kyrka och Hjorthagens kyrka
FöräldrarWilhelm Bergsten[2][5]
SläktingarNinni Bergsten (syskon)[5]
Redigera Wikidata

Bakgrund och utbildning redigera

Carl Bergsten tog sin arkitektexamen 1901 vid Kungliga Tekniska högskolan och lämnade tre år senare Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm med kunglig medalj. Ett stipendium tog honom till Tyskland och till Wien i Österrike, där han inspirerades av den strama och geometriska arkitekturen. Han praktiserade hos Isak Gustav Clason och hos Erik Lallerstedt. 1912–1916 var han redaktör för tidskriften Arkitektur och mellan 1917 och 1921 förestod han möbelavdelningen på Nordiska Kompaniet. Åren 1925–1931 tjänstgjorde han som byggnadsråd i byggnadsstyrelsen. Därefter var han professor i arkitektur på Konsthögskolan i Stockholm.

Verk redigera

 
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, fasadritningar.

Carl Bergsten drev eget arkitektkontor 1904–1935. I sina tidiga arbeten tog han intryck av den radikala Wienarkitekturen som syns på bostadshuset Skravelberget större 1, Nybrogatan 9 i Stockholm, där han hade även sitt arkitektkontor under en tid. Typiska är en rad arbeten i hemstaden Norrköping, där han tillsammans med arkitekten Gunnar Morssing bland annat utformade utställningspaviljongerna till Konst- och industriutställningen i Norrköping 1906 och byggnaden för Skandinaviska Enskilda Banken (1906).

Den tunga tegelarkitekturen förändras i och med Liljevalchs konsthall i Stockholm, där Bergsten vann med sitt tävlingsförslag 1913. Byggnaden, som uppfördes 1914–1916, räknas till den moderna arkitekturens genombrott i Sverige. Bergstens viktigaste arbeten under 1920-talet präglas helt av den svenska tjugotalsklassicismen, som även rönte stor uppmärksamhet internationellt och kallades för Swedish grace. Hit hör den svenska utställningspaviljongen på Parisutställningen 1925 och inredningen till fartyget M/S Kungsholm (1927–1928). Hans sista arbete var Göteborgs stadsteater (1934), där det blir tydligt att Bergsten aldrig tog steget fullt ut till funktionalismen utan förenade den med nyklassicismen.

I Norrköpings stadsmuseum har ett rum vigts åt Carl Bergstens verk. Där kan man bland annat beskåda den brudklänning han ritade åt sin blivande hustru. En gata i stadsdelen Klockaretorpet i Norrköping bär namnet Carl Bergstens gata. Bergsten finns representerad vid bland annat Nationalmuseum[8] i Stockholm.

Carl Bergsten är begravd på Danderyds kyrkogård.

Verk i urval redigera

 
M/S Kungsholm sektion.

Bilder redigera

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Carl Gustaf Bergsten, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Carl Gustaf Bergsten, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Arkitekter verksamma i Sverige, 9 januari 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, Carl Gustaf, f. 1879 i Norrköpings Sankt Olai Östergötlands län, läs onlineläs online, läst: 4 januari 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Store norske leksikon, Carl Bergsten.[källa från Wikidata]
  7. ^ Libris, 9 juni 2015, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ Nationalmuseum

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera