Carduelis caniceps, "östlig steglits"[a], är en centralasiatisk fågelart i familjen finkar inom ordningen tättingar, vanligen behandlad som underart till steglits men som vissa urskiljer som egen art.[1]

Carduelis caniceps
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCarduelis
ArtC. caniceps
Vetenskapligt namn
§ Carduelis caniceps
AuktorVigors, 1831

Utseende och läten redigera

"Östlig steglits" är lik steglitsen, med rött ansikte och brokiga vingar i svart, vitt och gult. Den saknar dock steglitsens svarta hjässa och svarta lodräta linje bakom örontäckarna samt har mycket mindre vitt på huvudsidan. Vidare är den kallt grå snarare än blekbrun på bröstet och från manteln till vingtäckarna och nedre delen av ryggen. Mönstret på vingen är även annorlunda, med breda vita ytterfan på tertialerna och inga vita spetsar på armpennorna. Näbben är längre och lätena avviker också, med hårdare och mindre pinglande sång mest bestående av upprepade serier med toner.[3]

 

Utbredning och systematik redigera

Fågeln delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Artstatus redigera

Den betraktas oftast som underart till steglits (Carduelis carduelis),[4] men urskiljs sedan 2016 som egen art av Birdlife International och IUCN på basis av avvikande utseende och läten, men även på grund av en endast smal hybridzon i Gorgan, Iran, mellan C. c. brevirostris och paropanisi (dock bredare i Centralasien mellan C. c. frigoris och subulata.[1][3]

Levnadssätt redigera

"Östlig steglits" hittas i lundar, trädgårdar, flodnära skog samt bergsbelägen löv- och barrskog med inslag av buskar och gläntor. Den kan också ses inne i byar och städer. Under flyttningen besöker den fält, framför allt med solrosor, köksträdgårdar, skogsfria låga bergstrakter och buskmarker med högt ogräs. Boet placeras i ett träd (frukträd, poppel, björk, alm, lönn, ek eller ädelgran) eller i enbuskar. Honan bygger boet, vari hon lägger tre till fem (vanligen fyra) ägg från mitten av april till början av augusti, men huvudsakligen maj-juni. Enbart honan ruvar äggen, i tolv till 13 dagar, men båda föräldrarna matar ungarna tills de är flygga tolv dagar senare. Fågeln lägger vanligtvis två kullar.[5]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter redigera

Kommentarer redigera

  1. ^ Fri översättning av det engelska trivialnamnet Eastern Goldfinch, officiellt svenskt trivialnamn saknas.[2]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Carduelis caniceps Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b c] del Hoyo, J. & Collar, N. (2017). Eastern Goldfinch (Carduelis caniceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/1344135 2017-03-30).
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ Carduelis caniceps Arkiverad 29 januari 2019 hämtat från the Wayback Machine., faktablad på Kazakstan birdwatching community Arkiverad 29 januari 2019 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar redigera