Cantores minores

Cantores Minores är en finländsk gosskör som är knuten till Helsingfors domkyrka. Kören grundades 1952 av Tarmo Nuotio och Ruth-Esther Hillilä. Sedan 2005 har körens chefsdirigent varit Hannu Norjanen. Körens repertoar utgörs av musik från medeltiden till nutid men framför allt av musik av Johann Sebastian Bach och moderna finländska tonsättare. Republikens president Sauli Niinistö är körverksamhetens och resornas permanenta beskyddare.

Sedan kören bildades har över 3 000 pojkar ock unga män sjungit i Cantores Minores. Sångarna är i åldrarna 4–25 år.

Kören redigera

I år 2012 sjöng ca 140 sångare i huvudkören (A-kören). Efter målbrottet övergår pojkarna från diskantkören till manskören. Diskantkören övar tre gånger i veckan medan manskören övar två gånger. Cantores Minores har i genomsnitt 60 konserter per år varav tre är stora körverk med orkester.

Repertoar redigera

Till Cantores Minores regelbundna repertoar hör bland annat Johann Sebastian Bachs körverk (Johannespassionen och Matteuspassionen, Juloratoriet, mässa h-moll och motetterna). Bland andra viktiga stora kyrkoverk kan omnämnas Brahms Ein deutsches Requiem, Mozarts Requiem och mässa c-moll och Mendelssohns Elias och Paulus. Körens a cappella–repertoar är ett tvärsnitt av den klassiska körlitteraturen. Finländsk körmusik är väl representerad av bland andra Einojuhani Rautavaara, Jukka Linkola, Joonas Kokkonen och Leevi Madetoja. Vid julen sjunger kören traditionella julvisor vid ett tiotal konserter.

Turnéer redigera

Cantores Minores har gjort 56 utlandsturnéer, huvudsakligen till europeiska länder och Nordamerika. På dessa turnéer har kören uppträtt i kyrkor och konsertsalar, till exempel Westminster Abbey i London, Notre-Dame i Paris, Shinshoji-templet i Narita i Japan, Stephansdomen i Wien och Peterskyrkan i Vatikanstaten. År 1982 hade Cantores Minores äran att sjunga för påven Johannes Paulus II och 2012 för Benedictus XVI.

1957 Sverige
1964 Östtyskland
1967 Östtyskland
1968 Sverige, Danmark, Västtyskland, Nederländerna
1969 Norge
1970 Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Schweiz
1972 Östtyskland, Schweiz, Sverige
1974 Sverige
1974 Västtyskland, Ungern, Österrike
1976 Västtyskland, Belgien, Frankrike, Schweiz
1978 Östtyskland
1980 Polen
1980 Västtyskland, Frankrike, Belgien
1981 Västtyskland, Schweiz
1982 Italien
1982 Amerikas förenta stater
1984 Sverige, Västtyskland
1985 Östtyskland
1986 Västtyskland
1988 Amerikas förenta stater
1989 Västtyskland, Östtyskland
1990 Sverige
1990 Västtyskland
1991 Tyskland
1991 Estland
1992 Tyskland
1993 Amerikas förenta stater
1994 Belgien, Frankrike
1995 Japan
1996 Sverige, Danmark, Tyskland
1996 Belgien, Tyskland
1997 Japan
1998 Amerikas förenta stater
1999 Ryssland
2000 Tyskland
2000 Sverige
2000 Japan
2001 Lettland
2001 Ungern
2002 Tyskland
2002 Tyskland, Tjeckien, Österrike, Schweiz
2003 Ryssland
2004 Tyskland
2004 Norge
2005 Sverige, Danmark
2006 Sverige
2006 Amerikas förenta stater, Kanada
2007 Ryssland
2008 Indien
2008 Tyskland
2009 Sverige
2010 Slovakien, Ungern, Kroatien, Slovenien, Österrike, Tyskland
2010 Tyskland
2011 Tyskland, Danmark
2012 Italien
2013 Norge

Chefsdirigenter redigera

1952–1954 Ruth-Esther Hillilä
1954–1958 Peter Lacovich
1959–1960 Harald Andersén
1960–1962 Peter Lacovich
1962–1987 Heinz Hofmann
1987–2004 Christian Hauschild
2005– Hannu Norjanen

Externa länkar redigera

Officiell webbplats (finska) (engelska)