Einojuhani Rautavaara
finländsk kompositör
Einojuhani Rautavaara, född 9 oktober 1928 i Helsingfors, död där 27 juli 2016,[8] var en finländsk tonsättare.
| Einojuhani Rautavaara | |
 | |
| Född | Eino Juhani Rautavaara 9 oktober 1928[1][2][3] Helsingfors[4] |
|---|---|
| Död | 27 juli 2016[5][6][2] (87 år) Helsingfors[5][6] |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Konstuniversitetets Sibelius-Akademi Juilliard School  |
| Sysselsättning | Kompositör, musikvetare, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Konstuniversitetets Sibelius-Akademi Juilliard School |
| Maka | Mariaheidi Rautavaara (g. 1959–1982) |
| Barn | Markojuhani Rautavaara (f. 1960) |
| Föräldrar | Eino Rautavaara |
| Släktingar | Aulikki Rautawaara |
| Utmärkelser | |
| Wihuri Sibelius-priset (1965) Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1968)[7] Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1985)[7] Riddarkors av Ungerska förtjänstorden (2012)[7] Statspriset i musik | |
| Redigera Wikidata | |
Rautavaara var son till sångaren Eino Rautavaara. Einojuhani Rautavaara är med Aarre Merikanto och Jean Sibelius en av Finlands främsta tonsättare. Han skrev en stor mängd symfonier, konserter, operor och kammarmusik. Ett av hans mest berömda verk är Cantus Arcticus från 1972. Orkesterstycket, som bär undertiteln Konsert för fåglar och orkester, innehåller flera inspelningar av fågelsång i närheten av polcirkeln i norra Finland.
Rautavaara utexaminerades från Sibelius-Akademin, där han studerade för bland andra Aarre Merikanto, 1957. Han studerade även i USA för Aaron Copland och Roger Sessions. Han verkade vid Sibelius-Akademin som lektor 1966–1976 och professor i komposition 1976–1990 samt var konstnärsprofessor 1971–1976.[9]
Rautavaara var ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. Han erhöll Wihuris Sibelius-pris 1965[10] och Pro Finlandia-medaljen 1968.[11]
Verk (i urval)
redigeraSymfonier
redigera- Symfoni nr 1 (1955/1988/2003)
- Symfoni nr 2 (1957)
- Symfoni nr 3 (1961)
- Symfoni nr 4 Arabescata (1962)
- Symfoni nr 5 (1985)
- Symfoni nr 6 Vincentiana (1992)
- Symfoni nr 7 Angel of Light (1994)
- Symfoni nr 8 The Journey (2000)
Konserter
redigera- Cellokonsert nr 1 (1968)
- Pianokonsert nr 1 (1969)
- Ballad för harpa och stråkar (1973/1981)
- Cantus Arcticus, konsert för fåglar och orkester (1972)
- Flöjtkonsert Dances with the Winds (1973)
- Violinkonsert (1977)
- Annunciations, konsert för orgel, bleckblåsarkvintett och symfonisk blåsorkester (1977)
- Kontrabaskonsert Angel of Dusk (1980)
- Pianokonsert nr 2 (1989)
- Pianokonsert nr 3 Gift of Dreams (1998)
- Harpkonsert (2000)
- Klarinettkonsert (2001)
- Incantations, konsert för slagverk och orkester (2008)
- Cellokonsert nr 2 Towards the Horizon (2008/09)
- Fantasia för violin och orkester (2015)
Operor
redigera- Gruvan (1963)
- Apollo contra Marsyas (1970)
- The Myth of Sampo (1982)
- Thomas (1985)
- Vincent (1987)
- Auringon talo (Solhuset) (1990)
- Tietäjien lahja (The Gift of the Magi) (1994)
- Aleksis Kivi (1997)
- Rasputin (2003)
Kammarmusik, sonater
redigera- Pelimannit (Spelmännen) (6-satsig svit för piano) (1952)
- Stråkkvartett nr 1 (1952)
- Icons (6-satsig svit för piano) (1956)
- Stråkkvartett nr 2 (1958)
- Blåsaroktett (1962)
- Stråkkvartett nr 3 (1965)
- Christus und die Fischer (originaltiteln på tyska), pianosonat nr 1 (1969)
- Etydit (Études) för piano (1969)
- The Fire Sermon, pianosonat nr 2 (1970)
- April Lines, för violin och piano (1970/2006)
- Cellosonat nr 1 (1972)
- Stråkkvartett nr 4 (1975)
- Cellosonat nr 2 (1991)
- Stråkkvintett nr 1 Les cieux inconnues (1997)
- Lost Landscapes för violin och piano (2005)
- stråkkvintett nr 2 Variations for Five (2013)
Körmusik
redigera- Ludus verbalis, för manlig talkör (1960)
- Lapsimessu (Barnmässa), för blandad barnkör och kammarorkester (1960)
- The Myth of Sampo (Sammon ryöstö), för manlig kör, solister och tonband baserad på Kalevala sångerna 42, 43. (Libretto: Einojuhani Rautavaara) (1982)
- Die Erste Elegie (Rilke), för blandad kör (1993)
- Missa a cappella (2011)
Andra verk
redigera- Vigilia All-Night Vigil in Memory of St. John the Baptist for mixed choir and five soloists (1971/72)
- True and False Unicorn (1971)
- Garden of Spaces (Tilatarha), för orkester (1971)
- Suite de Lorca (1973)
- Angels and Visitations (1978)
- Playgrounds for Angels (1981)
- Isle of Bliss, Orchestral fantasia (1995)
- Adagio Celeste, för stråkorkester (1997)
- Autumn Gardens, för orkester (1999)
- Book of Visions (1 A Tale of Night, 2 A Tale of Fire, 3 A Tale of Love, 4 A Tale of Fate), för orkester (2003/2005)
- Before the Icons (2006)
- A Tapestry of Life (2007)
- Into the Heart of Light, för stråkorkester (2011)
Källor
redigera- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6dr2sxh, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Discogs, Discogs artist-ID: 836603, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Einojuhani-Rautavaaratopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, yle.fi .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Mort du compositeur finlandais Einojuhani Rautavaara, France Musique (på franska), 28 juli 2016, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 1512.[källa från Wikidata]
- ^ ”Composer Einojuhani Rautavaara has died”. Yle uutiset. 28 juli 2016. http://yle.fi/uutiset/composer_einojuhani_rautavaara_has_died/9056525. Läst 28 juli 2016.
- ^ Rautavaara, Einojuhani i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ ”Einojuhani Rautavaara”. Kansainvälisten palkintojen rahasto. http://wihuriprizes.fi/sp/einojuhani-rautavaara/. Läst 28 juli 2016.
- ^ ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945–2015” (på finska). Ordenskansliet Ständerhuset. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612143515/http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016.