Camille Rousset

fransk historiker och bibliotekarie

Camille Félix Michel Rousset, född den 15 februari 1821 i Paris, död den 19 oktober 1892 i Saint-Gobain (departementet Aisne), var en fransk historiker.

Camille Rousset
FöddCamille Félix Michel Rousset
15 februari 1821[1][2][3]
Paris gamla elfte arrondissement[3], Frankrike
Död19 oktober 1892[1][2][3] (71 år)
Saint-Gobain[4], Frankrike
Medborgare iFrankrike[3]
Utbildad vidCollège Stanislas de Paris
SysselsättningBibliotekarie, historiker, författare[5]
Befattning
Stol nummer 37 i Franska akademien (1871–1892)[3]
Utmärkelser
Stora Gobertpriset (1862)[6]
Kommendör av Hederslegionen (1877)[7]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Rousset blev 1841 lärare i historia vid Collège Saint-Louis, 1843 i Grenoble och 1845-63 vid Collège Bourbon (sedermera Lycée Bonaparte). Åren 1864-76, då platsen indrogs, var han historiograf och bibliotekarie vid krigsministeriet. År 1871 invaldes han efter Prévost Paradol i Franska akademien. År 1876 uppträdde han förgäves som kandidat till deputerad i Paris under Mac Mahons egid.

Rousset var en flitig historisk författare; bland hans alster märks: Précis de la révolution française (1849), Histoire de Louvois (4 band, 1861-63; 6:e upplagan 1879), hans mest bekanta verk, som tre år i rad av Franska akademien fick Prix Gobert, Correspondance de Louis XV et du maréchal de Noailles (1865), Le comte de Gisors 1732-58 (1868), Les volontaires de 1791-94 (1870), en amper kritik av den första republikens arméer, La grande armée de 1813 (1871), Histoire de la guerre de Crimée (1877), La conquête de l'Algérie (1879) och Un ministre de la restauration, le comte de Clermont-Tonnerre (1883).

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] GeneaStar, Camille Rousset.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] Académie française, Camille Rousset, läs online, läst: 24 juni 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aisnes departementsarkiv, 135/432, 95, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gallica, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[källa från Wikidata]