Buskvallabyer
Buskvallabyer (Thylogale) är ett släkte i familjen kängurudjur med sju arter.
| Buskvallabyer | |
 Thylogale thetis | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fåframtandade pungdjur Diprotodontia |
| Familj | Kängurudjur Macropodidae |
| Släkte | Buskvallabyer Thylogale |
| Vetenskapligt namn | |
| § Thylogale | |
| Auktor | Gray, 1837 |
| Arter | |
| Se text | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
KänneteckenRedigera
Arterna skiljer sig från andra kängurudjur genom den korta, tjocka svansen som nästan saknar hår. Med en vikt mellan 2 och 12 kilogram är de ganska små känguruer. Kroppslängden ligger mellan 29 och 67 centimeter och därtill kommer en 25 till 51 centimeter lång svans.[1] Pälsen har på ovansidan en rödbrun, mörkbrun eller gråbrun färg, undersidan är ljusare. Ibland förekommer ljusa strimmor på höfterna eller i ansiktet. Som hos de flesta kängurudjuren är de bakre extremiteterna betydligt längre än de främre.[1]
Utbredning och levnadssättRedigera
Buskvallabyer lever i östra Australien, på Nya Guinea och på mindre öar i samma region. De förekommer både i våta och i torra skogar som ibland har tät undervegetation. Dessutom hittas de i savanner eller andra gräs- och buskmarker. I bergstrakter når buskvallabyer 4200 meter över havet.[1]
Arterna är vanligen aktiva på natten och vilar på dagen i ett gömställe. Thylogale thetis är däremot mer dagaktiv.[1] För en bättre framkomlighet skapar de stigar genom att trampa ned växtligheten. När de äter vistas de ofta på gräsytor i skogens närhet. Vid fara söker de snabbt skydd bland tätare grönska. Där de äter syns ibland grupper av flera individer men dessa grupper är inte fasta. Buskvallabyer rör sig vanligen långsamt på fyra fötter, långa skutt som hos jättekänguruer syns sällan. Födan utgörs främst av gräs, blad och knoppar.[1] För en bättre ämnesomsättning är magsäcken delad i tre avsnitt, liksom hos andra känguruer. Beroende på art är buskvallabyer mer eller mindre social.[1]
Honor har en väl utvecklad pung (marsupium) som innehåller fyra spenar. Efter dräktigheten som varar cirka 28 till 30 dagar föder honan vanligen ett enda ungdjur.[1] Även här vilar det yngsta ungdjuret i livmodern tills det äldre syskonet är självständigt. Ungdjur lever fyra till sex månader i pungen och efter några månader till slutar honan att ge di. Ungarna är efter cirka ett år eller lite senare könsmogna.[1]
HotRedigera
Arternas naturliga fiender utgörs av pungmårdar, rovfåglar och på Tasmanien av pungdjävulen. Hos aboriginerna var arternas kött mycket omtyckt. Det största hotet utgörs däremot av levnadsområdets omvandling till betesmark samt av införda fiender som rävar och tamhundar. Arterna i Australien blev sällsynta i vissa områden.[1]
Arterna på Nya Guinea jagas idag intensivare. IUCN listar två arter som starkt hotade (EN) och två som sårbara (VU).[2]
ArterRedigera
Enligt Wilson & Reeder (2005) utgörs släktet av sju arter.[2][3]
- Thylogale billardierii, utrotades under 1800-talet på det australiska fastlandet, förekommer på Tasmanien.
- Browns buskvallaby (Thylogale browni), finns i östra Nya Guinea samt på Bismarckarkipelagen.
- Bruijns buskvallaby (Thylogale brunii), lever i södra Nya Guinea samt på öar i närheten.
- Thylogale calabyi, lever i bergstrakter i södra Nya Guinea.
- Thylogale lanatus, förekommer på Huonhalvön i östra Nya Guinea.
- Rödbent buskvallaby (Thylogale stigmatica), finns i södra Nya Guinea och i östra Australien.
- Thylogale thetis, lever i östra Australien.
De sistnämnda fyra arterna räknades tidigare som en enda art.
ReferenserRedigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 12 oktober 2009.
NoterRedigera
Tryckta källorRedigera
- Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore. ISBN 0801857899
- D. E. Wilson, D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005. ISBN 0801882214
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Thylogale.
