Öppna huvudmenyn

Pungmårdar (Dasyurus) är ett släkte i familjen rovpungdjur med sex arter som alla förekommer i Australiska regionen. Trots namnet är de inte närmare släkt med arter i familjen mårddjur. Efter tasmansk djävul, är dessa djur störst i familjen.

Pungmårdar
SpottedQuoll 2005 SeanMcClean.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningRovlevande pungdjur
Dasyuromorphia
FamiljRovpungdjur
Dasyuridae
SläktePungmårdar
Dasyurus
Vetenskapligt namn
§ Dasyurus
AuktorÉ. Geoffroy, 1796
Utbredning
Quoll range map.jpg
Arter
Dasyurus viverrinus
Hitta fler artiklar om djur med

Innehåll

UtseendeRedigera

Kännetecknande för alla pungmårdar är att de har vita fläckar över hela kroppen, på den grå- eller brunaktig pälsen, men bara Dasyurus maculatus har även tydliga fläckar på svansen. Kroppslängden (utan svans) varierar mellan 25 och 35 centimeter hos de mindre arterna och 75 centimeter för den största arten, Dasyurus maculatus.[1] Den sistnämnda arten når en vikt mellan två och tre kilogram.[1] Hos alla arter är svansen något kortare än övriga kroppen.[1] Honor av de två minsta arterna saknar pung (marsupium) och har istället enkla hudflikar.[1]

UtbredningRedigera

Pungmårdar förekommer över hela Australien, på Nya Guinea och Tasmanien, och på andra öar i området.[1]

EkologiRedigera

Som de flesta rovpungdjur är pungmårdar aktiva på natten. På dagen gömmer de sig i grottor, jordhålor, håligheter i träd eller konstruktioner skapade av människan. De vistas vanligen på marken men har god klätterförmåga i träd. Släktet lever i olika habitat, till exempel på torra slätter eller i klippiga regioner och skogar.[1]

FödaRedigera

Pungmårdar livnär sig främst av animalisk föda men de äter ibland växtdelar, som frukt. Bytesdjuren utgörs till exempel av insekter, groddjur och ödlor samt av mindre däggdjur som vallaby, gnagare och hardjur.[1] Större pungmårdar äter i vissa fall as.[2]

FortplantningRedigera

Pungen är inte lika väl utvecklad som hos andra pungdjur. Parningen sker på södra halvklotets vinter, alltså mellan maj och juli. Dräktigheten varar i 16 till 25 dagar. Ofta föds flera ungar men sällan överlever alla till vuxen ålder. Ungarna vistas 7 till 15 veckor i pungen. Efter 6 till 12 månader är de självständiga.[1]

Status och hotRedigera

Hotet utgörs av människans utbredning i arternas levnadsområde, jakt och introducerade konkurrerande arter. IUCN listar Dasyurus hallucatus som starkt hotad (EN) medan övriga arter kategoriseras som nära hotade (NT).[3]

ArterRedigera

Släktet omfattar sex arter:[3][4]

  • Dasyurus hallucatus - räknas med en kroppslängd av 24 till 35 centimeter till de mindre arterna i släktet.[1] Den förekommer i skogar och klippiga områden i Australiens norra del, från norra Western Australia till östra Queensland. I vissa regioner som vid Kap Yorkhalvön är arten ganska sällsynt.
  • Dasyurus viverrinus - är en medelstor art som skiljer sig från de andra pungmårdarna genom att sakna stortå.[1] Idag finns arten bara på Tasmanien. På det australiska fastlandet observerades djuret senast 1963 men nu räknas den där som utdöd.
  • Dasyurus geoffroii - fanns tidigare i stora delar av Australien men förekommer idag bara i begränsade områden som är skilda från varandra. Med 29 till 65 centimeter kroppslängd[1] räknas den till släktets större arter.
  • Dasyurus spartacus - förekommer i ett mindre område i sydvästra Papua Nya Guinea med savann. Arten kännetecknas av bronsfärgad päls.
  • Dasyurus albopunctatus - tillhör med 24 till 35 centimeter kroppslängd släktets mindre arter.[1] Den lever i stora delar av Nya Guinea upp till 3000 meter över havet.
  • Dasyurus maculatus - är med 40 till 75 centimeter kroppslängd den största arten i släktet.[1] I motsats till andra arter i släktet har djurets svans vita prickar. Djuret förekommer i östra och sydöstra Australien samt på Tasmanien.

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Nowak, R. M. (1999) s.61/63 delvis på Google books
  2. ^ S. Verjinski (12 juli 2013). ”spotted-tailed quoll” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Dasyurus_maculatus/. Läst 19 mars 2013. 
  3. ^ [a b] Dasyurus på IUCN:s rödlista, läst 19 mars 2013.
  4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Dasyurus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 

Tryckta källorRedigera

  • Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore. ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkarRedigera