Brugd (Cetorhinus maximus) är en hajart som räknas som den näst största fiskarten efter valhajen. Den placeras som ensam art i familjen Cetorhinidae.

Brugd
Status i världen: Starkt hotad[1]
Basking Shark.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBroskfiskar
Chondrichthyes
UnderklassHajar och rockor
Elasmobranchii
ÖverordningHajar
Selachii
OrdningHåbrandsartade hajar
Lamniformes
FamiljCetorhinidae
Gill, 1862
SläkteCetorhinus
Blainville, 1816
ArtBrugd
C. maximus
Vetenskapligt namn
§ Cetorhinus maximus
Auktor(Gunnerus, 1765)
Utbredning
Basking shark distribution.png
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med

UtseendeRedigera

Brugden är brungrå till mörkgrå och har fem väldiga gälspringor som nästan möts undertill. Kroppslängden är normalt upp till 10 meter, ibland närmare 12 meter.[2][a]

Vikten hos ett 9 meter långt exemplar är runt 3–4 ton.[3] Man tror att ungarna är ca 1,6 meter långa när de föds.[4] Den har flera rader med mycket små tänder, bara några millimeter långa.

UtbredningRedigera

Brugden förekommer längs kusterna av Atlantens och Stilla havets tempererade delar samt i Barents hav. Arten påträffas årsvis vid södra Norge och vid svenska västkusten. Brugden går normalt inte in i Östersjön, men ett exemplar fångades 11 januari 1960 vid Sadelöga nära Utö i Stockholms skärgård.[5] Den 26 september 2020 upptäcktes också ett exemplar vid Styrsö i Göteborgs södra skärgård.[6] Den hittades senare död vid Vrångö.[7]

EkologiRedigera

Brugden är liksom valhajen uteslutande planktonätare. Fisken lever pelagiskt och samlas tidvis i flockar, ibland upp till 60 eller till och med 250 djur. Födosöket sker ofta i vattenytan med ryggfenan och ibland också nosen uppe över ytan, vilket har givit den det engelska namnet ”Basking shark” (av ”bask”, som betyder ”solbada”). Planktonet filtreras på ungefär samma sätt som hos bardvalarna, genom att brugden simmar makligt, vanligen i vattenytan, med vidöppen mun.

Eftersom brugden saknar barder använder den istället fransar på gälbågen, så kallade gälräfständer, som finns hos många planktonätande fiskar, bland annat sillfiskarna. Gälräfständerna byts ut årligen i november till februari. En del forskare menar att brugden under denna tid livnär sig på olika bottendjur, medan andra anser att den inte förtär någon föda utan lever på näring lagrad i dess stora lever.[8]

FortplantningRedigera

Brugdens parningstid infaller på våren till försommaren. Liksom de flesta hajar föder brugden levande ungar, och detta efter en dräktighetstid om drygt 3 år.[8] Ungarna, endast en eller två vid varje födsel, är över en meter långa. Ungarna föds vanligtvis på sensommaren i kustnära vatten.

Brugden och människanRedigera

Status och hotRedigera

Brugden hotas av överfiskning[9] och den globala populationen kategoriseras som starkt hotad (EN).[1] Den står med i CITES Appendix II.[10] I svenska vatten är den ej bedömd av Artdatabanken[11]. Den har minskat kraftigt längs västkusten under de senaste 50 åren.[12]

NamnRedigera

Trivialnamnet brugd finns belagt i svenskan sedan 1770. Gamla dialektala namn är betthaj (Käringön), breidare, brugdhaj eller brygde (1855), elefanthaj (brugdyngel), håmär (Fjällbacka), hästhaj (Bohuslän).

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Curry-Lindahl uppger 15 meter som maximal kroppslängd, men Nationalnyckeln uppger att det största säkert uppmätta exemplaret var 12 meter.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Rigby, C.L. et al. 2019 Basking Shark Cetorhinus maximus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 oktober 2020.
  2. ^ Sven O Kullander, Thomas Stach, Hans G. Hansson, Bo Delling, Henning Blom, Nationalnyckeln: Ryggsträngsdjur: Lansettfiskar-broskfiskar Chordata: Branchiostomatidae-Chondrichtyes Arkiverad 5 december 2014 hämtat från the Wayback Machine., 2011, ISBN 978-91-88506-74-0, sid. 228.
  3. ^ Ett exemplar på 8,5 m (28 ft) vägde 2985 kg (6580 lb) och ett på drygt 9 m (30 ft) vägde 3900 kg (8600 lb) enligt Basking shark Cetorhinus maximus i Henry B. Bigelow, William C. Schroeder, Fishes of the Gulf of Maine, 1953, sid. 28.
  4. ^ Nationalencyklopedin, chefredaktör: Arne Ekman, NE Nationalencyklopedin AB Malmö, 2009 . ISBN 9789186365202 
  5. ^ Johnels, Alf G.; Hanström, B (1961) (på svenska). Djurens värld,Band 5 Fiskar 1. Förlagshuset Norden 
  6. ^ ”GP: Brugd skapade uppståndelse vid Styrsö”. https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/brugd-skapade-uppst%C3%A5ndelse-vid-styrs%C3%B6-1.34645130. Läst 26 september 2020. 
  7. ^ Tove Andersson, Andres Kriisa, Jonathan Larsson (20 oktober 2020). ”Brugden från Styrsö hittad död”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/brugden-fr%C3%A5n-styrs%C3%B6-hittad-d%C3%B6d-1.35841444. Läst 24 oktober 2020. 
  8. ^ [a b] Bernt J Muus, Jørgen G Nielsen, Ulf Svedberg 1999 Havsfisk och fiske i Nordeuropa ISBN 91-518-3505-3
  9. ^ "brugd". Ne.se. Läst 3 oktober 2020.
  10. ^ CITES Appendices
  11. ^ Dyntaxa Läst 11 oktober 2020
  12. ^ Fiskeriverket Arkiverad 15 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.

KällorRedigera