De la Gardie är en släkt av fransk härkomst, vilken givit upphov till flera adelsätter i Sverige och Estland. För närvarande kvarlever en grevlig ätt med detta namn i Sverige.

Friherrliga ätten De la Gardie
De la Gardies stamvapen
Friherre Pontus De la Gardie, de svenska ätternas stamfar
UrsprungFransk borgarsläkt som tillskrivits adlig status, möjligen lokal lantadel
Förgrenad urd'Escouperie
StamfarPontus De la Gardie
Utgrenad iGrevliga ätten De la Gardie
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1625
GradFriherrlig ätt nr 4
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1640
SvärdssidanJohan De la Gardie, död 1640
SpinnsidanJohans döttrar Beata och Catharina De la Gardie
Grevliga ätten De la Gardie
Utökat vapen De la Gardie 1800-talet
Jakob De la Gardie, upphöjd till greve 1615
Förgrenad urFriherrliga ätten De la Gardie
StamfarJakob De la Gardie
FramståendeCarl Magnus (1788–1856), immatrikulerades 1827 på Estlands riddarhus
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1615
Gradgrevlig ätt nr 3
Sverige Riddarhuset i Reval
Introducerad1827
Värdighetgrevlig (1852) ätt nr:
(von Brevern De la Gardie)
SverigeRiddarhuset i Pommern och Rügen
Introducerad1806
Värdighetgrevlig ätt nr:

Historik

redigera

Ätterna De la Gardie härstammar från en fransk borgarsläkt som på oklara grunder tillskrivits adlig status. En del av släkten var dock möjligen lokal lantadel; om det råder delade meningar i forskningen.[1] Enligt Elgenstiernas ättertavlor hette släkten ursprungligen d'Escouperie och leds tillbaka till en Robert d'Escouperie, vilken skall ha levt under 1300-talets senare del och vars son Étienne skulle ha blivit ägare till en egendom benämnd La Gardie[2] Modernare utgåvor av Adelskalendern säger dock att den äldste kände stamfadern är en köpman Jacques Scoperier (död 1565) i Languedoc.[3]

Jacques Scoperiers son Ponce (1520–1585) kom samma år som fadern dog i svensk tjänst och blev hovmästare hos drottning Katarina Jagellonica. Han antog i Sverige namnet Pontus De la Gardie, upphöjdes till svensk friherre den 27 juli 1571 och avancerade i sinom tid till generalfältherre och riksråd. I sitt äktenskap med Sofia Gyllenhielm, en illegitim dotter till Johan III, fick han dottern Brita (gift med riksrådet Jesper Mattson Krus) samt sönerna Johan (1582–1640) och Jakob (1583–1652). Under dessas tid introducerades ätten på Riddarhuset 1625 som friherrlig ätt nummer 4. Då hade den yngste sonen Jakob De la Gardie dock redan upphöjts i grevligt stånd den 10 maj 1615 och introducerades därför i stället som nummer 3 bland grevar. Den friherrliga ätten utgick redan 1640 på svärdssidan med brodern Johan och på spinnsidan 1680 med dennes döttrar Beata (gift med Lennart Torstenson) och Catharina (gift med Fredrik Stenbock).[2][3]

En sonsons sonson till Jakob De la Gardie, ryttmästaren Magnus Jakob (1753–1802), bosatte sig från 1779 i Estland. Hans son, Carl Magnus (1788–1856), immatrikulerades 1827 på Estlands riddarhus och utnämndes 1852 till rysk greve, men slöt själv sin ätt på svärdssidan. Han hade dock innan dess adopterat sin systerson, general Pontus Alexander Ludvig von Brevern, vilken av tsaren fick tillstånd att antaga namnet von Brevern De la Gardie.[2]. En annan gren av ätten erhöll 1806 introduktion på Riddarhuset för Pommern och Rügen i Greifswald.[3]

Nuvarande (2012) huvudman för ätten De la Gardie i Sverige är greve Carl-Gustaf De la Gardie (född 1946) i Linköping.[3] Dennes gren av ätten ägde fram till 1960 Sörby säteri i Örtomta socken i Östergötland.[källa behövs]

Personer ur ätterna (urval)

redigera
 
Eva De la Gardie.

Fastigheter

redigera

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Svenskt biografiskt lexikon, bd 10 s 612.
  2. ^ [a b c] Gustaf Elgenstierna: Den introducerade svenska adelns ättertavlor, band II (Stockholm 1926), sidan 223–234
  3. ^ [a b c d] Sveriges ridderskaps och adels kalender 2013 (Stockholm 2012), sidan 170f.

Externa länkar

redigera