Öppna huvudmenyn
Brinellprov

Brinellskala, mått på materials hårdhet som bestäms med en metod uppfunnen av Johan August Brinell, överingenjör vid Fagersta Bruks AB. Metoden som presenterades vid världsutställningen 1900 i Paris lämpar sig för mjuka och medelhårda material. Principen går ut på att mäta ett materials förmåga att motstå plastisk deformation, precis som exempelvis Vickers- och Rockwellskalan. Värdet anges i enheten HB.

ProvningsprocessRedigera

 
Brinellapparat (foto taget på Eskilstuna stadsmuseum.

Brinellhårdheten mäts med en härdad stålkula med en diameter på 10 mm som pressas in i ett materialprov med en given kraft (typiskt 3000 N) under en given tid. Därefter beräknas arean av det kvarvarande intrycket och en kvot, newton per kvadratmillimeter beräknas.

Beräknas med:
BHN= 2F/ π D(D- √D²-d²)

Där:

BHN = Brinell Hårdhet i (kgf/mm2)
F = Kraft (kgf)
D = diameter av kula(mm)
d = diameter av krater (mm)

Se ävenRedigera