Brantmalört (Artemisia tanacetifolia)[2] är en flerårig ört av släktet Artemisia. Arten växer på kalkrik, relativt torr mark och har sin huvudutbredning i norra Asien och österut ända till Alaska. Det finns också en reliktförekomst som upptäcktes i augusti 2016 i Åsele lappmark i Sverige, vilket är den enda kända växtplatsen i Europeiska unionen.

Brantmalört
Status i Sverige: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAsterordningen
Asterales
FamiljKorgblommiga växter
Asteraceae
SläkteMalörtssläktet
Artemisia
ArtBrantmalört
A. tanacetifolia
Vetenskapligt namn
§ Artemisia tanacetifolia
AuktorL.

Utbredning redigera

Brantmalörtens huvudutbredning är norra Asien, österut till Alaska.[3] Dess västligaste kända palearktiska förekomst, utöver Sverige, är några få platser vid floden Pinega, öster om Archangelsk i norra delen av europeiska Ryssland.[3]

Förekomst i Sverige redigera

I Sverige är arten bara känd från en plats i Åsele lappmark, där den återfanns första gången i augusti 2016, i Selbergets östra rasbrant. Detta är enda kända växtplatsen i Europeiska unionen, men artens etablering på platsen bedöms vara spontan. Förmodligen rör det sig om en relikt från perioden strax efter senaste inlandsisens tillbakadragande.[3] Arten är sedan 2020 rödlistad som sårbar i Sverige.[1]

Utseende redigera

Brantmalörten är en flerårig ört med jordstammar, och den bildar stora mattor av vegetativa skott med enstaka 50–90 cm höga skott.[3] De gula blomkorgarna är 5–8 mm stora och sitter i en klase.[3] Bladen, som påminner om renfanans rosettblad, är dubbelt parbladiga och ganska breda. Blomningen sker sent på säsongen, i Sverige i mitten till slutet av augusti.[3] Den svenska förekomsten skiljer sig till viss del morfologiskt från arten i dess huvudsakliga utbredningsområde, bland annat genom sina större blomkorgar och ganska kala blad och stjälkar.[3]

Ekologi redigera

Brantmalört växer på kalkrik, relativt torr blottad mark, ofta på krön och branter.[3] Arten är dåligt känd men förökar sig troligen mestadels vegetativt.[3]

Namn redigera

Artepitetet tanacetifolia betyder "renfanelika blad", eftersom bladen påminner om renfanans.

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Eide, Wenche, red (2020) (  PDF). Rödlistade arter i Sverige 2020. Uppsala: SLU Artdatabanken i samarbete med Naturvårdsverket. sid. 21, 51. ISBN 978-91-87853-55-5. https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/31.-rodlista-2020/rodlista-2020. Läst 23 maj 2020  Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Svensk taxonomisk databas. Brantmalört, TaxonId: 6011214
  3. ^ [a b c d e f g h i] ”Artfaktablad för Brantmalört Artemisia tanacetifolia”. Artdatabanken. Sveriges lantbruksuniversitet. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/6011214. Läst 18 augusti 2019. 

Externa länkar redigera