Boris Pankin
Boris Dmitrijevitj Pankin (ryska: Бори́с Дми́триевич Па́нкин), född 20 februari 1931 i staden Frunze (nuvarande Bisjkek) i Kirgizistan i Sovjetunionen, är en sovjetisk före detta diplomat och utrikesminister under några månader 1991 samt författare.
| Boris Pankin | |
 | |
| Född | 20 februari 1931[1] (93 år) Bisjkek |
|---|---|
| Medborgare i | Sovjetunionen och Ryssland |
| Utbildad vid | Journalistiska fakulteten vid Moskvauniversitetet  |
| Sysselsättning | Politiker, författare, journalist, diplomat, litteraturkritiker |
| Befattning | |
| Ambassadör Rysslands ambassadör i Storbritannien (1991–1993) | |
| Politiskt parti | |
| Sovjetunionens kommunistiska parti | |
| Utmärkelser | |
| Sovjetunionens statliga pris Folkens vänskapsorden Arbetets Röda Fanas orden Lenins Komsomolpriset | |
| Redigera Wikidata | |
| Boris Pankin Борис Панкин | |
| Tid i befattningen 28 augusti–14 november 1991 | |
| Företrädare | Alexandr Bessmertnych |
|---|---|
| Efterträdare | Eduard Shevardnadze |
Pankin var ambassadör i Stockholm 1982–1990. Han var därefter Sovjetunionens sista ambassadör i Prag 1990–1991 där han förespråkade sovjetisk passivitet under den så kallade Sammetsrevolutionen. På grund av hans tydliga ställningstagande för Michail Gorbatjov och mot den misslyckade kuppen som genomfördes av militanta och konservativa kommunister i augusti 1991 belönades han med posten som utrikesminister. Under hans 100 dagar som utrikesminister medverkade han till att Sovjetunionen upprättade diplomatiska förbindelser med Israel. Pankin efterträddes av Eduard Sjevardnadze som återinsattes som utrikesminister under drygt en månad innan Sovjetunionen slutligen upplöstes. Pankin utnämndes samtidigt till sovjetisk och senare rysk ambassadör i London och kvarstod i denna tjänst till 1994 då han avgick i protest mot Första Tjetjenienkriget.
Privatliv redigera
 |
Det här avsnittet omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2022-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Pankin bor med sin hustru Valentina i Bromma i Stockholm. De har två barn och fyra barnbarn. Pankin var god vän med Astrid Lindgren och ordnade så att Lindgren fick besöka sovjetledaren Michail Gorbatjov. Han har varit verksam som författare och journalist, bland annat som krönikör i ICA-kuriren.
Böcker redigera
- Pankin, Boris. De hundra sista dagarna (1992).
Se även redigera
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Boris Pankin, 15 november 2008.
Noter redigera
- ^ Munzinger Personen, Boris D. Pankin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
| Företrädare: Aleksandr Bessmertnych |
Sovjetunionens utrikesminister augusti 1991-november 1991 |
Efterträdare: Eduard Sjevardnadze |