Blomdyrkarbi (Rophites quinquespinosus)[2][3] är en biart som beskrevs av Maximilian Spinola 1808. Den ingår i släktet blomdyrkarbin och familjen vägbin.[4][5][6]

Blomdyrkarbi
Status i Sverige: Nationellt utdöd[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteBlomdyrkarbin
Rophites
ArtBlomdyrkarbi
Rophites quinquespinosus
Vetenskapligt namn
§ Rophites quinquespinosus
AuktorSpinola, 1808
Hitta fler artiklar om djur med

BeskrivningRedigera

Blomdyrkarbiets kropp är smal och svartbrun[7] med gråbeige, gles behåring[1]. På tergiternas[a] bakkanter finns ljusa hårband. Clypeus[b] är kort och utbuktande; antennerna sitter just ovanför. På clypeus och pannan har honorna styva, långa och avsmalnande hår, som de använder för att vibrera loss pollen. Arten är 8 till 10 mm lång.[1]

UtbredningRedigera

Arten saknas i Storbritannien, Irland, Danmark[1] och Finland[8]. På Europeiska kontinenten finns arten sparsamt från Frankrike i väster till de ryska Altaibergen i öster. Söderut går den till mellersta Italien och Grekland. Den förekommer även i Turkiet. Enligt den svenska rödlistan är arten nationellt utdöd i Sverige. Arten har tidigare förekommit i Skåne men försvann mellan 1880 och 1920.[1]

EkologiRedigera

I Sverige levde arten på sandmarker. Generellt föredrar den torra, lätta jordar, magerängar och ruderat. Arten är oligolektisk, den är specialiserad på en enda växtfamilj, kransblommiga växter, av vilka den bland annat flyger till bosyska, knölsyska och humlesuga. För att samla pollen pressar honan huvudet mot ståndarna, och utnyttjar ansiktsborsten för att med hjälp av huvudrörelser och vibrationer skaka loss pollen. Flygtiden varar i juli och augusti; hanarna kommer fram något tidigare än honorna.[1]

FortplantningRedigera

Arten är solitär som alla blomdyrkarbin, men det är vanligt att honorna placerar larvbona, som grävs ut i jorden, nära varandra. De består av en huvudgång som går ner till omkring 20 cm djup, och är försedd med ett antal förgreningar. I slutet av dessa finns en till två yngelceller.[1]

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  2. ^ Clypeus eller munskölden är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum, även kallad överläppen.

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Cederberg, B. (2018). ”Blomdyrkarbi Rophites quinquespinosus. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/rophites-quinquespinosus-102683. Läst 26 juli 2019. 
  2. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  3. ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
  4. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (18 augusti 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/rophites+quinquespinosus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  6. ^ Dyntaxa Rophites quinquespinosus
  7. ^ Cederberg, B. (2018). ”Blomdyrkarbin Rophites. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/rophites-1005522. Läst 26 juli 2019. 
  8. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Rophitinae”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204846. Läst 26 juli 2019.