Blåklockesandbi
Blåklockesandbi (Andrena curvungula) är en art i insektsordningen steklar som tillhör familjen grävbin och släktet sandbin.[5] Arten kallas även blåklocksandbi.[5]
| Blåklockesandbi Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Grävbin Andrenidae |
| Släkte | Sandbin Andrena |
| Undersläkte | Lepidandrena[3] |
| Art | Blåklockesandbi A. curvungula |
| Vetenskapligt namn | |
| § Andrena curvungula | |
| Auktor | Thomson, 1870[4] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning
redigeraArten har svart grundfärg och med korta, påtagligt breda, bruna hår upptill på mellankroppen. Sidorna har längre, gråa hår. Bakkroppen har tydliga, vita hårband längs bakkanterna på tergit[a] 2 till 4. Tergit 5 har även ett avslutande hårband, men det är snarare brungult än vitt. Skenbenen på mellan- och bakbenen har tät, varmgul päls. Hanen är lik honan, men har längre päls på mellankroppens ovansida. Arten är relativt stor, med en kroppslängd på 12 till 14 mm.[6]
Ekologi
redigeraHabitatet utgörs av bergsterräng och mellanliggande dalar med fuktiga, tempererade gräsmarker, skogsdungar och -bryn, våtmarker, på sluttningar, i vingårdar och i bebyggelse.[7]. I Alperna går den upp till 1 700 m.[1] I Sverige har arten även påträffats på alvarmarker, kalhyggen, militära skjutfält och jordbruksmarker, gärna med tillgång till blåklockor.[6]
Föda
redigeraBlåklockesandbiet samlar endast pollen till larvernas föda från blåklockor i familjen klockväxter, framför allt stor och liten blåklocka[6]; det har emellertid även påträffats på andra växter, som nävor i familjen näveväxter, fingerörter i rosväxter, veronikor i grobladsväxter samt sommarmalvor i malvaväxter[1].
Fortplantning
redigeraArtens parningsritualer förefaller vara mycket flexibla. Från Tyskland rapporteras det om hanar som, likt många humlehanar, flyger patrulleringsflygningar för att hitta och locka till sig parningsvilliga honor; i före detta Tjeckoslovakien (Tjeckien och Slovakien) däremot, har man observerat hanar som samlas i stora flockar över bokolonier i väntan på att de nykläckta honorna skall komma fram. De nykläckta honorna och hanarna (de övervintrar som larver) lämnar sina bon i marken i slutet av juni; hanarna lever bara i 2 till 3 veckor, honorna i 3 till 5. Hanen är polygam, honan troligtvis monogam. Efter parningen gräver honan ett bo i marken, bestående av gångar som avslutas med en yngelcell. Denna provianteras med en kula av pollen från blåklockor – som nämnts är honan mycket specialiserad därvidlag. Det finns vissa tecken på att honan hinner bygga mer än ett bo.[7] Honans polleninsamlande är mycket intensivt – det har framförts farhågor att hon samlar så mycket pollen att det kan vara till ogagn för växten.[8]. Vana honor kan avgöra en blåklockas kvalitet som pollenkälla redan i flykten.[9] Arten är solitär, men honorna brukar bygga sina bon i stora kolonier.[1] I Sverige avviker emellertid blåklockesandbiet från denna vana, där bygger honorna vanligen sina bon enskilt.[6]
I Mellaneuropa parasiteras bona av gökbina Nomada braunsiana och gullgökbi (Nomada fulvicornis); det senare förekommer även i Sverige.[8] Gökbihonan lägger ett ägg vardera i larvceller som värdhonan redan har försett med ägg och näring. När larven kläcks äter den först upp värdägget eller -larven och lever sedan av den insamlade näringen.[10]
Utbredning
redigeraUtbredningsområdet omfattar södra Nordeuropa, Mellaneuropa och Sydeuropa inklusive Balkan, och fortsätter österut till Turkiet, Kaukasien och västra Kazakstan i Centralasien.[1]
I Sverige finns arten endast på Gotland. Den är numera rödlistad som nära hotad ("NT"), och är utdöd i Skåne och Småland.[2] I Skåne sågs den senast 1948 i Rörum[2], i Småland (Jönköpings län) dog den ut redan i slutet av 1800-talet[11].
Främsta anledningen till artens nedgång i Sverige är det minskade skogsbruket, som lett till en förtätning av skogarna, som i sin tur lett till en minskning av tillgången på örter som blåklockor och lämpliga platser för bobyggnad.[2]
Kommentarer
redigera- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Referenser
redigera- ^ [a b c d e] Tomozei, B. 2014 Andrena curvungula . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 28 februari 2023.
- ^ [a b c d] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Blåklockesandbi Andrena curvungula”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/andrena-curvungula-100284. Läst 27 februari 2023.
- ^ ”Andrena curvungula Thomson, 1870” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Andrena+curvungula. Läst 28 februari 2023.
- ^ ”Andrena curvungula Thomson, 1870” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=752296#null. Läst 16 april 2013.
- ^ [a b] Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. (2010). ”Andrena curvungula | blåklockesandbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/100284/details?lang=sv. Läst 28 februari 2023.
- ^ [a b c d] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Blåklockesandbi Andrena curvungula”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/andrena-curvungula-100284. Läst 28 februari 2023.
- ^ [a b] L. Anders Nilsson: "Blåklocksandbi - en bevarandebiologisk utvärdering" s. 9-10
- ^ [a b] [L. Anders Nilsson: "Blåklocksandbi - en bevarandebiologisk utvärdering" s. 11]
- ^ L. Anders Nilsson: "Blåklocksandbi - en bevarandebiologisk utvärdering" s. 18
- ^ Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Gökbin Nomada”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/nomada-1005541. Läst 4 mars 2023.
- ^ L. Anders Nilsson: "Blåklocksandbi - en bevarandebiologisk utvärdering" s. 14
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Sandbin Andrena”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204775. Läst 28 februari 2023.
Huvudkälla
redigera- L. Anders Nilsson (2005) (PDF, 778 kB). Blåklocksandbi - en bevarandebiologisk utvärdering. Länsstyrelsen i Gotlands län - Visby. ISSN 1403-8439. http://naturvardsverket.diva-portal.org/smash/get/diva2:862928/FULLTEXT01.pdf. Läst 16 april 2013.