Biaksångsmyg

fågelart i familjen taggnäbbar

Biaksångsmyg[2] (Gerygone hypoxantha) är en fågel i familjen taggnäbbar inom ordningen tättingar.[3]

Biaksångsmyg
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTaggnäbbar
Acanthizidae
SläkteSångsmygar
Gerygone
ArtBiaksångsmyg
G. hypoxantha
Vetenskapligt namn
§ Gerygone hypoxantha
AuktorSalvadori, 1878
Utbredning
Synonymer
  • Biakgerygone
  • Gerygone magnirostris hypoxantha

Utseende och läten redigera

Biaksångsmygen är en liten (10 cm) och diskret fågel. Undersidan är ljusgul, ovansidan musgråbrun. På huvudet syns vit tygel och en bruten ögonring. Näbben är relativt lång, dock inte lika kraftig som hos långnäbbad sångsmyg. Den är vanligen tystlåten, vilket gör den svår att lokalisera.[1]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer enbart på ön Biak utanför nordvästra Nya Guinea.[3] Vissa behandlar den som underart till långnäbbad sångsmyg (G. magnirostris).[4]

 
Biak med närliggande öar.

Status och hot redigera

Biaksångsmygen har ett mycket litet utbredningsområde, men beståndet är relativt stort, uppskattat till mellan 15 000 och 45 000 vuxna individer. Den tros minska i antal till följd av habitatförlust, dock inte tillräckligt fort för att anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som nära hotad (NT).[1]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2023 Gerygone hypoxantha . Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 10 december 2023.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar redigera