Biaksångsmyg

fågelart i familjen taggnäbbar

Biaksångsmyg[2] (Gerygone hypoxantha) är en fågel i familjen taggnäbbar inom ordningen tättingar.[3]

Biaksångsmyg
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTaggnäbbar
Acanthizidae
SläkteSångsmygar
Gerygone
ArtBiaksångsmyg
G. hypoxantha
Vetenskapligt namn
§ Gerygone hypoxantha
AuktorSalvadori, 1878
Synonymer
  • Biakgerygone
  • Gerygone magnirostris hypoxantha
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Biaksångsmygen är en liten (10 cm) och diskret fågel. Undersidan är ljusgul, ovansidan musgråbrun. På huvudet syns vit tygel och en bruten ögonring. Näbben är relativt lång, dock inte lika kraftig som hos långnäbbad sångsmyg. Den är vanligen tystlåten, vilket gör den svår att lokalisera.[1]

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln förekommer enbart på ön Biak utanför nordvästra Nya Guinea.[3] Vissa behandlar den som underart till långnäbbad sångsmyg (G. magnirostris).[4]

 
Biak med närliggande öar.

Status och hotRedigera

Biaksångsmygen har en liten världspopulation bestående av uppskattningsvis endast 2 500–10 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal till följd av habitatförlust. Den är därför upptagen på internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista över hotade arter, kategoriserad som sårbar (VU).[1]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Gerygone hypoxantha Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkarRedigera