Betaglukan, eller β-glukan, är en sorts fiber som är löslig i vatten och finns i bland annat havre och korn, med väsentligt olika fysikalisk-kemiska egenskaper beroende på dess ursprung. I säd återfinns betaglukaner närmast skalet på sädeskornet men också i viss del i hela stärkelserika endospermet. Betaglukaner återfinns även i svamp.

Tredimensionell struktur av cellulosa, en β-1,4-glukan.
Svampen Shiitake innehåller betaglukan.

Betaglukanhalt i havresorter (% av torrsubstansen) Vital 3,7, Freja 4,2, Sang 4,3.[1]

Betaglukanhalten i korn kan variera mellan 0,4 och 8,6% beroende på sort och klimat.[2]

Betaglukanhalt i kornsorter odlade i Sverige(% av torrsubstansen): Birgitta 3,24, Cilla 1,82, Ingrid 2,15, Särla 2,31, Tellus 2,90, Wing 2,01.[3]

Enligt livsmedelsverket innehåller havrekli 10% betaglukaner.

Kroppslig påverkan redigera

Betaglukaner med ursprung från havre är speciellt viktiga för kroppen då de hjälper till att sänka kolesterolhalten. Detta sker genom att betaglukaner, på grund av sin förmåga att bilda gel i vattenlösning, för med sig gallsyra från tunntarmen vidare till tjocktarmen och ut ur kroppen utan att tillåta dem att bli återupptagna i tunntarmen. Ny gallsyra produceras i levern, av kolesterol hämtat från blodbanan. På detta sätt sänks framförallt det "onda" LDL-kolesterolet av betaglukaner från havre.[4]

Betaglukaner hjälper även till att stabilisera blodsockernivån. Detta sker också på grund av betaglukanernas förmåga att bilda geler i vattenlösning, vilket gör näringsupptaget från tunntarmen långsammare och förhindrar snabb stegring av blodsockret.[5]

Se även redigera

Källor redigera

Tryckta källor redigera

  • Ripsin et al: Oat products and lipid lowering, JAMA 267(24):3317, 1992

Noter redigera

  1. ^ Den svenska växtförädlingens historia, Gösta Olsson, 1997.
  2. ^ Ann-Christine Salomonson, Studies on Carbohydrates and....., 1985.
  3. ^ Protein content and grain quality.... Göran Ewertson, 1977.
  4. ^ Ripsin et al (1992). ”Oat products and lipid lowering”. JAMA 267 (24): sid. 3317. 
  5. ^ Battilana et al (2001). ”Mechanism of action”. Eur J of Clin Nutr 55 (327).