Bergsyra, äkta bergsyra (Rumex acetosella) är en art i växtfamiljen slideväxter. En underart är rödsyra, Rumex tenuifolius (Wallr) O Schwarz.

Bergsyra
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljSlideväxter
Polygonaceae
SläkteSkräppor
Rumex
ArtBergsyra
R. acetosella
Vetenskapligt namn
§ Rumex acetosella
AuktorLinné

Synonymer

redigera

Vetenskapliga namn

redigera

Rumex vulgaris, (W D J Koch) Fourr.

Svenska traditionella namn

redigera
  • Harefötter och harfotablomster i Närke (I Småland avser dock harefötter en annan art, som inte alls är släkt med bergsyra, nämligen kattfot, Gnaphalium dioicum.) [1]

Beskrivning

redigera

Bergsyra är en flerårig skildkönad ört, d.v.s. somliga individer bär bara hanblommor, andra individer bara honblommor. Blommorna är små och röda.

Utbredning

redigera

Bergsyra förekommer allmänt i så gott som alla jordens tempererade områden. I Nordamerika är denna växt dock inte ursprunglig. I Sverige är den vanlig överallt, utom längst i norr.

Bladen innehåller oxalsyra, vilket gör att de smakar syrligt, när man tuggar på dem. Det är detta som givit upphov till ordledet syra i växtens namn.

Den virtuella floran (se extern länk nedan) uppger att bergsyra är giftig, men Giftinformationscentralen nämner den inte alls i sin lista över giftiga växter. Förklaringen till skillnaden torde vara att oxalsyra är farligt att intaga i stora mängder, medan mindre mängder är ofarligt. Man kan jämföra med spenat som innehåller oxalater och rabarber, som får sin sura smak av oxalsyra, men som båda kan förtäras utan betänkande, och rentav är nyttigt, så länge man inte är allergisk mot oxalsyra och dess salter.

Rumex är helt enkelt namnet på klassiskt latin av det växtsläkte, som bergsyra tillhör.

Acetocella är diminutiv av latin acetosus = sur, d.v.s. bergsyrans blad är en aning syrliga. (Jämför kemins acetat, ättiksyrans salter.)

Tenuifolius betyder "med långsträckta blad".

Vulgaris innebär allmän, vanlig, av latin vulgus = folk.

Referenser

redigera
  1. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862…1867 / faksimilutgåva Malmö 1962, sida 244 [1]

Externa länkar

redigera