Berberapan eller magoten, Macaca sylvanus, hör till släktet makaker i ordningen primater.

Berberapa
Status i världen: Starkt hotad[1]
Macaca sylvanus 05 (Piotr Kuczynski).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorhini
FamiljMarkattartade apor
Cercopithecidae
SläkteMakaker
Macaca
ArtBerberapa
M. sylvanus
Vetenskapligt namn
§ Macaca sylvanus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Macaca sylvanus range map.png
Utbredningsområde (röd=inhemsk, lila=troligen introducerad
Hitta fler artiklar om djur med

UtseendeRedigera

Apan är tämligen kraftigt byggd med en tjock, långhårig päls som är anpassad för de nordafrikanska bergens kyliga vinterklimat. Pälsen är gulgrå till brungrå i färgen, ljusare och glesare på buken. Arten saknar yttre svans. Ansiktet, öronen och händerna är mörkt köttfärgade, sittvalkarna blekröda. Kroppslängden är mellan 55 och 75 centimeter, vikten 6 till 13 kilogram. Hanen är större än honan.[2]

UtbredningRedigera

Den finns numera endast i Atlasbergen och angränsande bergsområden i Algeriet, i Marockos bergstrakter samt vid Gibraltar. Berberapan är den enda apa, som ännu finns vild norr om Sahara.[2]

Den var känd redan av de gamla grekerna, och dess anatomi beskrevs av Galenos.

LevnadssättRedigera

Berberapan lever i stora sällskap som består av både honor och hanar. Hanarna håller sams inbördes, och hjälper även till med skötseln av ungarna. Apan vistas huvudsakligen i bergstrakter, där den föredrar skogar av ceder och ek. Den kan gå upp till 3 500 meters höjd. Den lever främst på frukt, blad, skott och hela örter samt rötter. Den kan även sparsamt ta animalisk föda. Under vintern på högre höjder tjänar cedern som en viktig födokälla.[2]

Berberaporna på GibraltarRedigera

Populationen vid Gibraltar är dock inte hotad, mycket tack vare stödutfodring och veterinärkontroll. Det fanns 2009 omkring 230 individer fördelade på sex flockar på klippan.[3] 2017 noterades antalet individer till över 200, och flockarna sju till antalet.[4]

Man vet ännu inte om den en gång har varit ursprunglig i Sydeuropa eller om den inplanterats på Gibraltar. I det senare fallet gjordes detta troligen av morerna mellan 711 och 1462.[5]

BevarandestatusRedigera

Intensivt skogsbruk, anlagda bränder och skogar som skadas av betande får och getter medför att det lämpliga habitatet för berberapan minskar. När grupper av berberapor hämtar sin föda från odlade områden betraktas och bekämpas de som skadedjur. Många exemplar fångas och säljs som exotiska sällskapsdjur. Även vattenföroreningar påverkar beståndet negativt. Några individer faller offer för lösgående hundar. Berberapan är däremot ovanlig som bushmeat. IUCN uppskattar att hela populationen minskade med 50 procent under de gångna 24 åren (tre generationer räknat från 2016) och listar arten som starkt hotad (EN).[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Wallis, J., Benrabah, M.E., Pilot, M., Majolo, B. & Waters, S. 2016 Macaca sylvanus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 12 juli 2020.
  2. ^ [a b c] Stuart, Chris; Stuart, Tilde (1997) (på engelska). Field Guide to the Larger Mammals of Africa. Kapstaden: Struik Publishers. sid. 30. ISBN 1-86825-757-6 
  3. ^ ”Barbary Macaques” (på engelska). The Gibraltar Ornithological & Natural History Society. http://www.gonhs.org/macaques.htm. Läst 19 januari 2009. 
  4. ^ Gomila, Brian. ”Barbary Macaques” (på engelska). visitgibraltar.gi. http://www.visitgibraltar.gi/wildlife-apes. Läst 30 augusti 2017. 
  5. ^ Curry-Lindahl, Kai (1984) [1983]. Afrikas däggdjur. Uppsala: Almqvist & Wiksell. sid. 269. ISBN 91-1-834122-5 

Externa länkarRedigera