BRM P57 är en formel 1-bil, tillverkad av den brittiska formelbilstillverkaren British Racing Motors mellan 1962 och 1963.

BRM P57
Grundinformation
MärkeBRM
Tillverkning1962-1963
DesignerTony Rudd
Drivlina
Motor8-cyl V-motor
DrivningMittmotor

Bakgrund redigera

British Racing Motors hade kämpat länge i motvind. Raymond Mays Type 15-projekt hade varit ett misslyckande och i mitten av 1950-talet tävlade stallet med Maserati-bilar. Från 1956 byggde BRM sina egna bilar, men framgångarna uteblev. Till 1962 krävde ägaren Alfred Owen resultat, annars hotade han lägga ned verksamheten.[1]

Utveckling redigera

När CSI införde den nya 1,5-litersformeln till 1961 tog BRM fram en liten bil med fackverksram och kaross i aluminium. Under första säsongen köptes motorn från Coventry Climax, men den var inte tillräckligt stark för att bilen skulle vara konkurrenskraftig. Till 1962 hade BRM tagit fram en egen V8-motor med bränsleinsprutning och transistortändning från Lucas Electric. Med den nya motorn hade BRM fått fram en vinnarbil.[2]

Tekniska data redigera

Tekniska data[3] BRM P57
Motor:  Mittmonterad 90° 8-cylindrig V-motor
Cylindervolym 1498 cm³
Borrning x slaglängd:  68,5 x 50,8 mm
Max effekt vid varvtal:  200 hk vid 10 000 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad,
2 ventiler per cylinder
Bränslesystem:  Lucas bränsleinsprutning
Växellåda 5-växlad manuell
Hjulupphängning Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar
Bromsar Skivbromsar
Chassi & kaross Fackverksram med aluminiumkaross
Hjulbas 228 cm
Torrvikt 495 kg

Tävlingsresultat redigera

 
Graham Hill vid Tysklands Grand Prix 1962.

Formel 1-VM 1962 redigera

Graham Hill vann redan P57:ans debutlopp, Nederländernas Grand Prix 1962. Hill vann sedan ytterligare tre lopp under säsongen. I Italiens Grand Prix tog stallet en dubbelseger, med andreföraren Richie Ginther på andra plats. Hill tog sin första VM-titel, med Ginther på åttonde plats i förarmästerskapet och BRM vann konstruktörsmästerskapet.

Formel 1-VM 1963 redigera

1963 tog BRM två dubbelsegrar i Monaco och USA, med Graham Hill före Richie Ginther i bägge loppen. Hill slutade tvåa och Ginther trea i förarmästerskapet. I konstruktörsmästerskapet kom BRM tvåa efter Lotus-Climax.[4]

Referenser redigera

Externa länkar redigera