Axolotl (Ambystoma mexicanum) är en nattaktiv vattenlevande salamander ur familjen mullvadssalamandrar (Ambystomatidae).[2] Den förekommer enbart i Mexiko, där den är akut hotad.

Axolotl
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassGroddjur
Amphibia
OrdningStjärtgroddjur
Urodela
FamiljMullvadssalamandrar
Ambystomatidae
SläkteAmbystoma
ArtAxolotl
A. mexicanum
Vetenskapligt namn
§ Ambystoma mexicanum
AuktorShaw & Nodder, 1798
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Utbredning och systematik

redigera

Salamanderfamiljen Ambystomatidae är begränsad till Nord- och Mellanamerika, och axolotl är endemisk för våtmarker och mindre vattendrag i närheten av Mexico Citys södra utkanter. Den hade tidigare observerats i sjöarna Xochimilco och Chalco, men är numera försvunnen därifrån.[3]

Den precisa systematiken för axolotlen anses fortfarande innehålla oklarheter.[1] Eftersom axolotlen är nära besläktad med tigersalamandern kan de para sig och få avkommor som då ser ut som tigersalamandrar.

Utseende, anatomi och utveckling

redigera

Axolotlen blir mellan 15 och 45 cm lång och väger 55 till 225 g, men det är sällan numera som den blir mer än 22 cm i längd. Huden hos de vuxna djuren är mörk med gröna fläckar. Ljusa till skära former förekommer, speciellt bland individer som används som sällskapsdjur. Kroppen är bred och platt med ett stort huvud. Arten är neoten, larven förvandlas i regel inte som de flesta andra vattenlevande amfibierna bortsett från att benen växer ut, utan behåller de juvenila dragen i hela livet, som fenförsedd stjärt och fjäderlika gälar. De fortplantar sig också som oförvandlade, och är fortsatt akvatiska i vuxen ålder, de lämnar inte vattnet.[4] Arten har dock fungerande lungor, men den andas främst genom gälar och hud. Den har emellertid liten förmåga att välja sättet på vilken den skall andas, utan det styrs av yttre förhållanden, inte minst vattentemperaturen. I vatten med låg syrehalt övergår arten till lungandning, och snappar luft i vattenytan.[5]

Som alla amfibier kan arten återbilda förlorade kroppsdelar, men den förmågan är ovanligt stor hos axolotlen. Inte bara lemmar kan regenereras, utan även inre organ som lungor samt delar av hjärta och hjärna.[4]

Med andra ord uppträder en adult axolotl vanligtvis i neoten form och genomgår vanligen inte en full förvandling (metamorfos). Mer precist genomgår de i fångenskap hållna djuren (laboratoriedjur eller akvariedjur) mycket sällan spontant förvandling, medan rapporter från de vilda bestånden tydde på att detta är litet vanligare bland dessa. En möjlig förklaring är att hållandet i akvarier oavsiktligt selekterat bort tendensen till förvandling till landdjur.[6] Det är dock möjligt att med hormonbehandling framkalla fullständig förvandling även bland laboratoriedjuren; och de landdjur som man har fått fram på detta vis ser ut på och förökar sig på samma sätt som axolotlernas närmaste släktingar.[6]

Ekologi

redigera

Habitatet utgörs av det ålderdomliga system av kanaler och sjöar som finns i anslutning till Mexico City. Arten kräver djupa vattensamlingar med vegetation i vilken den kan lägga sina ägg.[1]

Axolotlen är ett nattaktivt rovdjur, som livnär sig på maskar, kräftdjur, mollusker, insektslarver och småfisk. Kannibalism förekommer.[4]

Arten blir könsmogen vid 6 månaders ålder. Parningstiden infaller mellan mars och juni. Efter att hanen och honan har utfört dansliknande rörelser i vattnet, avsätter hanen en spermatofor på bottnen, som honan plockar upp med sin kloak. Hon lägger därefter mellan 300 och 1 000 befruktade ägg, som kläcks efter två veckor.[4]

Axolotl och människan

redigera

Namnet Axolotl [aː.ˈʃóː.loːtɬ] härstammar från det aztekiska språket nahuatl, āxōlōtl, vilket är sammansatt av atl ('vatten') och xolotl ('gud').

Inom forskning

redigera

År 1804 tog Alexander von Humboldt med två exemplar av axolotl till Europa. På grund av deras anspråkslöshet hölls de ofta i akvarium. Storleken på larven och förekomsten av vissa mutationer gjorde att axolotl under en tid var ett populärt studieobjekt inom genetiken, och den användes exempelvis av Julian Sorell Huxley i hans forskning.

Status och hot

redigera

Axolotl kan odlas framgångsrikt i fångenskap, men är väldigt akut hotad världen över i naturen. Man beräknade år 2009 att sammanlagt 700–1200 individer levde i det vilda, och då uteslutande i stadsdelen Xochimilco i Mexico City.[7] Arten klassas som akut hotad (CR) på Internationella naturvårdsunionens (IUCN) röda lista. Främsta orsakerna är vattenföroreningar och torrläggning, bland annat till följd av byggnation.[1] år 2023 fanns det bara några hundra kvar i det vilda.[källa behövs]

I kulturen

redigera

År 1964 publicerades författaren Julio Cortazars novell Axolotl. Den knappt 2 000 ord korta novellen handlar om en man som varje dag går till stadens akvarium och hänförs av dessa besynnerliga djur - en fascination som övergår till besatthet. Novellen brukar kategoriseras som del av den magiska realismen.[8]

År 2020 publicerades bilderboken Mitt bottenliv – av en ensam axolotl av Linda Bondestam. Den nominerades samma år till Augustpriset.[9]

2021 lanserades en ny 50 pesos-sedel i Mexiko, med en axolotl på ena sidan. Sedeln valdes året efter till Årets sedel av International Bank Note Society.[10]

Bildgalleri

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d] Luis Zambrano, Paola Mosig Reidl, Jeanne McKay, Richard Griffiths, Brad Shaffer, Oscar Flores-Villela, Gabriela Parra-Olea, David Wake 2010 Ambystoma mexicanum (på engelska). Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 29 oktober 2018.
  2. ^ ”Mullvadssalamandrar”. Nationalencyklopedin. 2009. http://www.ne.se/lang/mullvadssalamandrar. Läst 31 juli 2009. 
  3. ^ ”Conservation actions (på engelska)”. https://www.iucnredlist.org/species/1095/53947343#conservation-actions. Läst 3 april 2021. 
  4. ^ [a b c d] ”Axolotl Ambystoma mexicanum (på engelska). San Diego Zoo Wildlife Alliance. 2021. https://animals.sandiegozoo.org/animals/axolotl. Läst 12 september 2021. 
  5. ^ H.I. Griffiths och D.H. Thomas (1992). ”Aquatic Oxygen Comformity in the Mexican Axolotl, Ambystoma mexicanum (på engelska) (PDF, 643 kB). Herpetological Journal (British Herpetological Society) 2. https://www.thebhs.org/publications/the-herpetological-journal/volume-2-number-1-january-1992/1261-01-aquatic-oxygen-conformity-in-the-mexican-axolotl-ambystoma-mexicanum/file. Läst 12 september 2021. 
  6. ^ [a b] George M. Malacinsky (1978). ”The Mexican Axolotl, Ambystoma mexicanum: Its Biology and Developmental Genetics, and Its Autonomous Cell-lethal Genes”. American Zoologist 18 (2): sid. 195–206. doi:10.1093/icb/18.2.195. https://academic.oup.com/icb/article/18/2/195/205366. Läst 9 januari 2021. 
  7. ^ Matt Walker (26 augusti 2009). ”Axolotl verges on wild extinction” (på engelska). Earth News. BBC. http://news.bbc.co.uk/earth/hi/earth_news/newsid_8220000/8220636.stm. Läst 3 maj 2010. 
  8. ^ www.encyclopedia.com, Axolotl, Julio Cortazar, 1964, läst 2018-08-29
  9. ^ ”Lotta Olsson: Kvaliteten är så hög att det är omöjligt att protestera”. DN.SE. 19 oktober 2020. https://www.dn.se/kultur/lotta-olsson-kvaliteten-ar-sa-hog-att-det-ar-omojligt-att-protestera/. Läst 19 oktober 2020. 
  10. ^ Woodhouse, Murphy (4 april 2022). ”Mexico’s axolotl 50-peso bill recognized as Bank Note of the Year” (på engelska). Fronteras. https://fronterasdesk.org/content/1769527/mexicos-axolotl-50-peso-bill-recognized-bank-note-year. Läst 1 mars 2024. 

Externa länkar

redigera