Astrid Finne

Tidigare livräddningskryssare

Astrid Finne är en tidigare livräddningskryssare, och numera seglande skolfartyg.

RS 43 Astrid Finne
Allmänt
Tidigare namnÖstergarn
Typklass/Konstruktionlivräddningskryssare
AnropssignalSGQF
ÄgareUrsprungligen Norsk Selskab til Skibbrudnes Redning
Historik
KonstruktörJohan Anker
ByggnadsvarvAnker og Jensens varv, Vollen i Norge
Färdigställd1937
I tjänstSeglande ketchriggad räddningskryssare i Norge 1937-54
Livräddningskryssare i Sverige 1955-1987
Skolfartyg 1987-
Tekniska data
ByggnadsmaterialTeak under vattenlinjen och oregonpine, på stålspont i skrov, oregon pine på däck
Längd18,5 meter
Bredd5,4 meter
Djupgående2,9 meter
Deplacement60 ton
Bruttodräktighet46 registerton
MaskinNumera Volvo Penta TAMD 71A
200 hk
FramdrivningNumera segel
Segelyta200 m²

Astrid Finne byggdes 1937 på Anker og Jensens varv i Vollen i Norge som livräddningskryssare för Norsk Selskab til Skibbrudnes Redning. Hon var det enda räddningsfartyget som ritades av Johan Anker och byggde både på Colin Archers konstruktioner från sekelskiftet 1800/1900 och Bjarne Aas uppföljare av dessa från 1930-talets början. Hon var något längre än Bjarne Aas 14 livräddningskryssare från 1930-talet. Astrid Finne finansierades av grosshandlaren och segelbåtsentusiasten Alfred Larsen.

RS 43 Astrid Finne var vid leverans utrustad med Bermudarigg, men detta visade sig inte vara lyckat och hon omriggades i enlighet med standardrigg för norska motorassisterade räddningskryssare. Vid leverans hade hon en Wichman-motor på 140 hk. Hon tjänstgjorde bland annat i Honningsvåg i Finnmark fylke och hade segelföring med 81,3 m² som tillskott till motordriften. Hon såldes 1954 till Sjöräddningssällskapet. I Sverige tjänstgjorde hon, utan hjälpsegel, under namnet Östergarn på Räddningsstationen i Herrvik till 1987.

Astrid Finne köptes av föreningen Mot bättre vetande och återriggades till gaffelriggad ketch med två master och upp till sju segel. Hon används som skolfartyg med hemmahamn på Öckerö. Båten har efter ombyggnad plats för en besättning på 17 personer.

Källor redigera

Litteratur redigera

  • Elin Kragset Vold och Ole Engen: Johan Anker. Linjenes mester, Larvik 2003

Externa länkar redigera