Öppna huvudmenyn

Asperationsprincipen innebär att när en gärningsman döms för flera brott samtidigt och får ett gemensamt straff, så bedöms det allvarligaste brottet till sitt fulla straffvärde medan straffvärdet för övriga brott reduceras i en fallande skala.

MotivRedigera

Motiven till principen är humanitet, då lidandet ansetts progressivt öka i intensitet under tiden som straffet fortgår. En annan motivering är ideell konkurrens där gärningspersonens uppfattning om brotten inte framstod såsom uppenbar - t.ex. genom att han/hon inte uppfattade brotten såsom klandervärda. En tredje motivering är att längre strafftid inte proportionellt skulle öka den dömdes möjligheter att sluta begå brott. Längre strafftider kunde även påverka den dömdes sociala förmåga och därmed vara ineffektiva ur brottsförebyggande synpunkt. En fjärde motivering var att straff som kumulerades kunde leda till straff som var så långa att de i praktiken utgjorde livstidsstraff, detta för brott som i sig aldrig kunde motivera ett sånt straff. Ett praktiskt argument för mängdrabatt är att fängelsekostnader skulle öka drastiskt om fängelsetid utdömdes helt linjärt. Ett femte argument handlar om att kunna jämföra domar med varandra. Det kan upplevas märkligt om en dom som enbart handlar om misshandel ger ett högre straff än mord bara för att det var flera fall av misshandel.

Kritiker menar att principen de facto innebär en mängdrabatt för brottslighet där vissa av illdåden bestraffas mildare och att vissa brottsoffer därför går miste om ordentlig upprättelse. En annan invändning är att brottsligheten skulle minska och samhället skulle skyddas om återfallsförbrytare hölls inlåsta under en tid som stod i proportionen till det fulla straffvärdet, helt enkelt eftersom den dömde då vore oförmögen att begå fler brott från sin plats bakom galler.

Ett slags motsats kallas att dömas i brottskonkurrens i enlighet med kumulationsprincipen.

Se ävenRedigera