Öppna huvudmenyn

Ashmolean Museum, fullständigt namn idag Ashmolean Museum of Art and Archaeology, är ett museum vid Beaumont Street i Oxford. Det har anor från 1683 och är därmed världens äldsta universitetsmuseum.

Ashmolean Museum
Ashmolean Museum Oxford Forecourt 2014.jpg
Museets huvudingång.
Information
Typ av museumKonst- och akeologimuseum
PlatsBeaumont Street, Oxford, England
AdressBeaumont Street[1]
Etablerat1683
MuseichefAlexander Sturgis
Antal föremål1 000 000 (2016)[2]
www.ashmolean.museum
"Old Ashmolean" vid Broad Street.

Innehåll

HistoriaRedigera

Den första byggnaden, idag kallad "Old Ashmolean" uppfördes vid Broad Street 1678–1683 för att hysa Elias Ashmoles kuriosakabinett som han skänkte till University of Oxford 1677. Den är idag Museum of the History of Science som bland annat har världens största samling av astrolabier (170 stycken).

Den nuvarande byggnaden vid Beaumont Street ritades av Charles Robert Cockerell i klassisk stil och uppfördes 1841–1845. Det "nya" Ashmolean inriktades alltmer på arkeologi efter att de naturvetenskapliga samlingarna överförts till Oxford University Museum, som stod klart 1860, och Tradescants samlingar flyttats till Pitt Rivers Museum på 1880-talet. År 1908 slogs resterna av Ashmoleans samlingar, det vill säga det arkeologiska materialet, ihop med University Galleries till Ashmolean Museum of Art and Archaeology'.

SamlingarRedigera

Museet har stora samlingar av arkeologiska föremål och konst, bland vilka märks en av de främsta samlingarna av prerafaeliternas verk, majolikaporslin och engelskt silver. Den arkeologiska avdelningen innefattar materialet från Arthur Evans utgrävningar och har sålunda viktiga samlingar av grekisk och minoisk keramik. Avdelningen, som också inrymmer Griffith Institute for the Advancement of Egyptology, har också stora samlingar från det forntida Egypten och Sudan.

Urval av utställda verkRedigera

KällorRedigera

  1. ^ CONTACT, Ashmolean Museum, läs online
  2. ^ Introduction to the Oxford Collections Visualization Project, läs online, läst: 7 december 2017

Externa länkarRedigera