Upplands runinskrifter 1160
Runinskrift U 1160, även kallad Ändersta runsten, är en vikingatida runsten av granit i Ändersta, Simtuna socken och Enköpings kommun, den flyttades 1687 till Oxford och finns på Ashmolean Museum i Oxford.[2]
Upplands runinskrifter 1160 | |
Runristning | |
Ändersta runsten, U 1160
| |
Fyndplats | |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Uppland |
Län | Uppsala |
Kommun | Enköping |
Socken | Simtuna |
Plats | Ändersta |
Koordinater | 59°46′32″N 16°56′39″Ö / 59.77551°N 16.94428°Ö[1] |
Nuvarande plats | I Ashmolean Museum, Oxford, England. |
Tillkomsttid | V |
Signum | U 1160 |
Runristare | Livsten (A) |
Stil | Pr4 |
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. |
Stenen redigera
Runstenen består av granit, och har ristningar på två sidor; framsidan och vänstra smalsidan. På framsidan föreställer ristningen främst en inskriftsbärande ormslinga. Smalsidans ristning föreställer ett djur omgivet av ormslingor.
Inskriften redigera
Translitterering av runraden:
- liþsmoþr + lit + akua + sten + ʀfti + iylburn + faþ[2]
Normalisering till runsvenska:
- Liðsmaðr let haggva stæin æftiʀ Igulbiorn(?), faður.[2]
Översättning till nusvenska:
- Lidsman lät hugga stenen till minne av Igulbjörn, (sin) fader.[3]
Historia redigera
Stenen anses vara ristad av den uppländske ristaren Livsten, på grund av ornamentering, runformer och skiljetecken, som har stor likhet med dennes signerade runstenar. Under senare delen av 1600-talet skänktes stenen - tillsammans med runsten U 104 från Eds kyrka i Upplands Väsby kommun - till Ashmolean museum av Karl XI. [3] Förd till Oxford 1687. På smalsidan finns en bild av ett djur omflätat av slingor. Stille[4] tolkar iylburn som "Hialmbiorn".[2]
Källhänvisningar redigera
- ^ Fornminnesregistret: Simtuna 214:1
- ^ [a b c d] Samnordisk runtextdatabas, U 1160, 2014
- ^ [a b] Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1953-1958). Sveriges runinskrifter. Bd 9, Upplands runinskrifter, del 4. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b09_h03_text_1.pdf
- ^ Per Stille (1999). Runstenar och runristare i det vikingatida Fjädrundaland. En studie i attribuering. Runrön 13. Uppsala