Öppna huvudmenyn

Arvid Johan Spaldencreutz, född den 31 augusti 1782, död den 27 mars 1828, var en svensk vitterhetsidkare, son till Johan Adolf Spaldencreutz.

Genom arv efter föräldrarna ekonomiskt oberoende sökte och innehade Spaldencreutz aldrig någon plats i statens tjänst, förutom att han någon tid tjänstgjorde vid hovet och där utnämndes till kammarherre.

Han deltog såsom riddarhusledamot i åtskilliga riksmöten och räknades till den unga oppositionen samt var vid 1812 års riksdag en av få som med kraft uppträdde mot indragningsmaktens införande.

I vår litteraturhistoria och hos bokkännare har han förvärvat ett slags namnkunnighet, mindre genom sina arbeten än genom det sätt varpå han lät dessa komma i dagen.

På ett litet handtryckeri, som han hade på sin egendom Gusum, satte och tryckte han själv små upplagor av sina skrifter, såväl original som översättningar. De är därför ytterst sällsynta och dyrbara.

BibliografiRedigera

  • Svärmarinnan (roman 1800)
  • Tidskrift för mina vänner (1805–1806)
  • Gusums Veckoblad
Översättningar

KällorRedigera