Arne Gunnarsson Hallström, född 13 augusti 1904 i Adelsö församling i Stockholms län, död 1 januari 1999 i Lidingö församling i Stockholms län,[1] var en svensk militär.

Arne Hallström
Information
Född13 augusti 1904
Adelsö församling i Stockholms län, Sverige
Död1 januari 1999 (94 år)
Lidingö församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1926–1964
GradÖverste av första graden
BefälNorrbottens regemente

Biografi redigera

Arne Hallström var son till Gunnar Hallström och Signe Löfgren.[2] Han avlade reservofficersexamen vid Norrbottens regemente och utnämndes till fänrik där 1924, varefter han avlade studentexamen 1925.[3] Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1926, varpå han samma år utnämndes till underlöjtnant vid Norrbottens regemente,[2] där han befordrades till löjtnant 1928.[4] Tjänstgöringen i Norrbotten hade givit honom god vinterutbildning och vid de internationella militära skidtävlingarna i Oslo 1930 var han ledare för den svenska truppen. Samma år fick han ett stipendium som resulterade i tjänst vid Tammerfors regemente i Finland under vintern 1930–1931.[3] Han utbildade sig vid Krigshögskolan 1932–1934,[2] gick en kurs i arméspaning vid flygvapnet 1936,[3] utnämndes till kapten i Generalstabskåren 1937,[2] var lärare i arméorganisation vid Krigshögskolan och fram till 1941 chef för Värnpliktsdetaljen vid Arméstaben. Därpå var han militär sekreterare i Rullföringsnämnden. Vid den här tiden lades systemet för värnpliktsredovisningen om och för att fördjupa erfarenheterna fick Hallström i uppdrag att studera värnpliktsväsendet i Tyskland, Danmark och Ungern.[3]

Hallström befordrades till major 1942[2] och var chef för skidlöparbataljonen vid Norrbottens regemente 1942–1944.[3] Han överfördes till Generalstabskåren 1944 och var stabschef vid staben i VI. militärområdet 1944–1948, befordrad till överstelöjtnant 1946.[2] Därefter var han utbildningschef vid Bohusläns regemente 1948–1949[3][2] och tillförordnad chef för Centrala värnpliktsbyrån 1949–1951. År 1951 befordrades han till överste, varpå han var chef för Norrbottens regemente 1951–1958. Han befordrades till överste av första graden 1958 och var ställföreträdande befälhavare för II. militärområdet 1958–1964. Hallström var chef (med generalmajors grad) för svenska delegationen i Neutrala nationernas övervakningskommission under 1964 och inträdde samma år i reserven.[5] Åren 1964–1974 var han verksam vid Militärpsykologiska institutet, där han forskade i frågor som rörde psykologi och soldaters uppträdande i krig. Han författade för institutet ett antal skrifter om psykologi i stridssituationer, till exempel Soldatpanikens problem och Fångförhörsresistens.[3]

Arne Hallström invaldes 1973 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[6] Han är begravd på Adelsö kyrkogård.[7]

Utmärkelser redigera

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ [a b c d e f g] Davidsson, Åke, red (1968). Vem är vem. Norrland, supplement, register (2). Stockholm: Bokförlaget Vem Är Vem AB. sid. 677 .
  3. ^ [a b c d e f g] Norberg, Erik (1999). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (6/1999): sid. 14–15. 
  4. ^ Sveriges statskalender för året 1930. Uppsala. 1930. sid. 270 .
  5. ^ Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 89. ISBN 91-87184-74-5 .
  6. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 178. ISBN 91-630-4181-2 .
  7. ^ Hallström, Arne GunnarssonSvenskaGravar.se
  8. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 352 .
  9. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1954. Kungl. Svenska riddareordnarna 1954. Uppsala. 1954. sid. 25 .
  10. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 215 .
  11. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1958. Kungl. Svenska riddareordnarna 1958. Uppsala. 1958. sid. 12 .
  12. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 96 .

Vidare läsning redigera