Ankerit är ett mineral som hör till gruppen romboedriska karbonater (triklina kristallsystemet) med den kemiska sammansättningen Ca(Fe,Mg,Mn)(CO3)2 (kalcium, (järn, magnesium, mangan), karbonat), en sammansättningen som påminner om den hos dolomit och kutnohorit fast magnesium ersatts av varierande mängder järn och mangan.[2]

Ankerit
KategoriKarbonatmineral
Dana klassificering14.2.1.2
Strunz klassificering5.AB.10
Kemisk formelCa(Fe,Mg,Mn)(CO3)2
FärgBrun, gul, vit
FörekomstsättKristaller romboedriska med böjda ytor, kolumnartad, stalaktitisk, granulär, massiv
KristallstrukturTrigonal
TvillingbildningEnkel t {0001}, {1010}, {1120}
SpaltningPerfekt på {1011},
BrottSubkonkoidalt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)3,5 – 4,0
GlansGlasaktig till pärlaktig
Refraktionnω = 1,690–1,750, nε = 1,510–1,548
LjusbrytningEnaxlig (-)
Dubbelbrytningδ = 0,180–0,202
DispersionStark
TransparensGenomskinlig till transparant
StreckfärgVit
Specifik vikt2,93 – 3,10
Referenser[1][2][3]

Normalt har ankerit sammansättningen Ca2MgFe(CO3)4. De kristallografiska och fysiska egenskaperna liknar dolomit och siderit. Vinkeln mellan perfekt roboedriska spaltytor är 73°48'; hårdheten 3,5–4, den relativa densiteten 2,9–3,1 och färgen vit, grå eller rödaktigt till gulaktigt brun.[4]

Ankerit förekommer tillsammans med siderit i järnmalmsavlagringar och tillhör den serie siderit-dolomit-mineral som tidigare kallades brun-, pärl- och bitterspat.[4]

Ankerit kan vara en produkt av direkt utfällning av grundvatten eller indirekt genom en hydrotermisk process.[1] Ankerit kan också bildas genom metamorf omkristallisering av järnrika sedimentära bergarter. Ankerit förekommer ofta som gångmineral och associeras med guld och olika sulfidmineral i malmer.

Ankerit identifierades som ett eget mineral av Wilhelm von Haidinger 1825. Han namngav det efter den österrikiske mineralogen Matthias Joseph Anker (1771–1843).[2] Det har hittats på västra Tasmanien i gruvor i Dundas, Tasmanien.

Galleri

redigera

Se även

redigera

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ankerite, 22 april 2023.
  1. ^ [a b] Handbook of Mineralogy
  2. ^ [a b c] Ankerite on Mindat.org
  3. ^ Ankerite on Webmineral
  4. ^ [a b] One or more of the preceding sentences incorporates text from a publication now in the public domain: Spencer, Leonard James (1911). "Ankerite". In Chisholm, Hugh (ed.). Encyclopædia Britannica. Vol. 2 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 58.

Externa länkar

redigera
  •   Wikimedia Commons har media som rör Ankerit.