Andrej Vysjinskij
Andrej Januarjevitj Vysjinskij (ryska: Андре́й Януа́рьевич Выши́нский), född 10 december (28 november enligt g.s.) 1883 i Odessa i Guvernementet Cherson i dåvarande Kejsardömet Ryssland i nuvarande Ukraina, död 22 november 1954 i New York, var en rysk och sovjetisk jurist och sedermera diplomat.
| Andrej Vysjinskij | |
 | |
| Född | 28 november 1883 (g.s.)[1] Odessa[2] |
|---|---|
| Död | 22 november 1954[3][4][5] (70 år) New York[2], USA |
| Begravd | Kremlmuren |
| Medborgare i | Sovjetunionen |
| Utbildad vid | juridiska fakulteten vid Kievs universitet Kejserliga universitetet Sankt Vladimir  |
| Sysselsättning | Jurist, universitetslärare, politiker, diplomat, advokat |
| Befattning | |
| Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet Ambassadör Rektor vid Moskvauniversitetet (1925–1928) Procurator General of the Soviet Union (1935–1939) Rysslands utrikesminister (1949–1953) Министр иностранных дел СССР (1949–1953) | |
| Arbetsgivare | Moskvauniversitetet |
| Politiskt parti | |
| Sovjetunionens kommunistiska parti Rysslands socialdemokratiska arbetareparti | |
| Utmärkelser | |
| Statliga Stalinpriset Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Arbetets Röda Fanas orden För försvaret av Moskva Leninorden Patriotiska krigsorden av 1:a klass Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945” | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Vysjinskij var av polskt ursprung och behärskade engelska samt franska.
Han blev mensjevik 1903 och tog sin examen i juridik 1913. Under ryska revolutionen var han motståndare till bolsjevikerna och undertecknade en arresteringsorder på Vladimir Lenin, vilken aldrig verkställdes. Under ryska inbördeskriget arresterades han för "kontrarevolutionära aktiviteter", men släpptes sedermera fri på oklara grunder.
År 1920 blev Vysjinskij bolsjevik och utmärkte sig snabbt som en av Sovjetunionens främsta jurister i skarp konkurrens med Jevgenij Pasjukanis. Han utnämndes 1921 till professor vid Moskvas universitet och var 1925–1928 rektor där.[6]
År 1935 blev han utnämnd till Sovjetunionens chefsåklagare och ledde de så kallade Moskvarättegångarna under 1930-talets senare hälft.
Vysjinskij var utrikeskommissarie 1940–1946 och spelade en betydelsefull roll vid Lettlands införlivande 1940 och för inrättandet av en kommunistisk regering i Rumänien 1945. Som sovjetisk vice utrikesminister 1946–1949 och från 1953 Sovjetunionens permanenta delegat i FN:s säkerhetsråd samt som utrikesminister 1949–1953 var han Stalins utrikespolitiska språkrör och spelade som sådan en huvudroll i den utrikespolitik som ledde till det kalla kriget.[6]
Källor redigera
- Beirne Piers, red (1990) (på engelska). Revolution in law: contributions to the legal development of Soviet legal theory 1917-1938. Armonk, N.Y.: M. E. Sharpe. Libris 6197961. ISBN 0-87332-560-5
- Vaksberg, Arkadij Iosifovič; Björkegren Hans (1990). Skjut de galna hundarna!: berättelsen om Stalins åklagare Vysjinskij och hans tid. Stockholm: Norstedts. Libris 7155282. ISBN 91-1-893742-X (inb.)
Noter redigera
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вышинский Андрей Януарьевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вышинский Андрей Януарьевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Andrey Vyshinsky, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Andrey Januaryevich Vyshinsky, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1980.
Externa länkar redigera
Wikiquote har citat av eller om Andrej Vysjinskij.
