Alexandru Averescu
Alexandru Averescu, född 3 april, 1859 i Bessarabien, död 2 oktober 1938 i Bukarest, var en rumänsk militär och politiker.
| Alexandru Averescu | |
 | |
| Född | 9 mars 1859 (g.s.)[1] Ozerne[2] |
|---|---|
| Död | 2 oktober 1938[3] (79 år) Bukarest[4] |
| Medborgare i | Rumänien |
| Utbildad vid | Universitatea Națională de Apărare „Carol I” Second officers school in Bistrița  |
| Sysselsättning | Officer, politiker, diplomat |
| Befattning | |
| Ledamot av Rumäniens kronråd Ledamot av Rumäniens senat Rumäniens utrikesminister Rumäniens försvarsminister (1906–1909) Rumäniens generalstabschef (1911–1913) Rumäniens premiärminister (1918–1918) Rumäniens premiärminister (1920–1921) Rumäniens premiärminister (1926–1927) Rumäniens premiärminister (–1927) | |
| Politiskt parti | |
| Partidul Poporului | |
| Utmärkelser | |
| Mikael den tappres orden Vita örnens orden Ferdinand I:s orden Georgsorden, fjärde klass Järnkroneorden | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Averescu deltog som menig i 1877 års krig mot Turkiet och blev officer 1881. Averescu blev efter militära studier i Italien generalstabsofficer, 1907 krigsminister och 1912 divisionsgeneral. Under andra balkankriget 1913 var Averescu generalstabschef och erhöll vid Rumäniens ingripande i världskriget 1916 befälet över 2:a armén. Efter nederlaget vid Kronstadt i oktober samma år förflyttades han till Dobruschafronten som befälhavare över 3:e armén. Sedan denna efter tappert förvar måst vika sig för von Mackensens offensiv, blev Averescu först chef för en ny armékår (nordarmén) och sedan överbefälhavare för samtliga rumänska stridskrafter, i vilken post han kvarstod till krigets slut. Vid fredspreliminärerna med centralmakterna 1918 var Averescu ministerpresident och fungerade en kort tid under 1919 som inrikesminister. Efter avskedstagandet från militärtjänsten har Averescu med kraft ingripit i sitt lands politik. Som ledamot av deputeradekammaren sedan 1918 ledde han reorganisationen av "folkligan" som omdöpts till "folkpartiet" (demokratiskt bondeparti), och var 1920-22 för andra gången ministerpresident. Averescu har inlagt stora förtjänster om sitt partis utveckling och har på egen hand sökt internationella politiska förbindelser. Särskilt har han motarbetat Ion Brătianus politik. I mars 1926 bildade Averescu efter att ha störtat Brătianu, sitt tredje kabinett (ett liberalt skenkabinett) men demissionerade i juni 1927, då han inte kunde tillmötesgå kungens önskan att bilda en nationell koncentrationsregering. Vid kung Carol II:s tillträde utnämndes Averescu till Marskalk av Rumänien.[5]
Källor redigera
Noter redigera
- ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ läs online, jurnalul.ro .[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ ”RUMANIA: King at Work” (på engelska). Times. 23 juni 1930. http://content.time.com/time/magazine/article/0,9171,739618,00.html.
Tryckta källor redigera
- Svensk uppslagsbok. Lund 1930