Albrekt I av Tyskland, född cirka 1250, död 1 maj 1308; regeringstid 1298–1308.

Kung Albrekt skickar ett sändebud till påven. Okänd konstnär

Son till Rudolf I och Gertrud av Hohenberg.

Av sin far erhöll han som län Österrike med mera tillsammans med sin bror, men vid faderns bortgång 1291 lyckades han inte bli vald till tysk kung. Understödd av riksfurstarna inledde han 1298 ett krig mot Adolf av Nassau, Rudolf I:s efterträdare, och sedan denne stupat valdes Albrekt till kung.[1]

Som sådan strävade han eftera att befästa den centrala makten och uppehålla ordning i riket. Han mördades av sin brorson, Johannes Parricida.[1]

Gift (1274) med Elisabeth av Göritz.

BarnRedigera

  1. Agnes (1281–1364)
  2. Rudolf I av Böhmen (1282–1307)
  3. Fredrik den sköne (1289–1330)
  4. Leopold I, hertig av Österrike (1290–1326)
  5. Albrekt II, hertig av Österrike (1298–1358)
  6. Otto, hertig av Österrike (1301–1339)
  7. Meinhard (1300–1309)
  8. Anna (död 1327), gift 1295 med markgreve Herman III av Brandenburg-Salzwedel
  9. Katarina (död 1323)
  10. Gutta (död 1329)
  11. Elisabeth (död 1353)
  12. Henrik (död 1327)

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1929). Svensk uppslagsbok. Malmö: Baltiska förlaget, band 521 s.
Albrekt I av Habsburg
Född: juli 1255 Död: 1 maj 1308
Regenttitlar
Företräddes av
Rudolf IV
Rudolf V
 Greve av Habsburg
1291 – 1308
med: Rudolf VI
Efterträddes av
Leopold I
Företräddes av
Adolf
 Kung av Tyskland
1298 – 1308
Efterträddes av
Henrik VII
 Markgreve av Meissen
1298 – 1307
med: Theoderik II, Fredrik I
Efterträddes av
Fredrik II
Företräddes av
Rudolf I
 Hertig av Österrike och Steiermark
1282 – 1308
med: Rudolf II, Rudolf III
Efterträddes av
Leopold I