För konstnären Agneta Andersson, se Agneta Andersson (konstnär).

Agneta Monica Andersson, född 25 april 1961 i Karlskoga, död 8 oktober 2023 i Karlskoga, var en svensk kanotist. Hennes meriter inkluderade sju OS-medaljer, varav tre var guld. Dessa prestationer gjorde henne länge till Sveriges mest framgångsrika kvinnliga olympier genom tiderna.

Agneta Andersson
Staty över Agneta Anderrson
Staty över Agneta Anderrson
NationalitetSvensk
FödelsenamnAgneta Monica Andersson
Smeknamn"Guld-Agneta"
Födelsedatum25 april 1961
FödelseplatsKarlskoga, Sverige
Dödsdatum8 oktober 2023 (62 år)
DödsplatsKarlskoga, Sverige
SportKanot
KlubbBofors KK

Under de olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles utmärkte hon sig genom att ta hem Sveriges enda guldmedaljer, två av dem personligen och en tillsammans med Anna Olsson. Hennes idrottsliga karriär präglades av framgångar och hon tilldelades flera utmärkelser för sina bedrifter, däribland Svenska Dagbladets guldmedalj och Victoriastipendiet samt Sveriges första kvinnliga fanbärare, vilket hon var vid de olympiska sommarspelen 1988 i Seoul.

Andersson deltog i den andra säsongen av TV-programmet Mästarnas mästare 2010.

Uppväxtår redigera

Agneta Andersson föddes i Karlskoga i Värmland,[1] och var dotter till Bertil Andersson och Solveig, född Wikström.[2] Hon växte upp i en villa i stadsdelen Bråten, i nordöstra Karlskoga, tillsammans med tre systrar.

Andersson började tävla för Bofors kanotklubb, dit hon kom i årskurs 6, gick ett år på gymnasiet men hoppade av för att helhjärtat satsa på sin idrott.[3] Hon stannade också kvar i föräldrahemmet för att spara pengar till den sportutrustning hon behövde inför de olympiska spelen, något hon ansåg vara en lönsam investering.[3]

Karriär redigera

Världsmästerskapet 1981 redigera

Andersson tog sina första världsmästerskapsmedaljer under världsmästerskapet i kanot i Nottingham 1981.[4] Hon tog då ett silver- och två bronsmedaljer.[5]

Olympiska sommarspelen 1984 redigera

Andersson tog sina första olympiska medaljer under olympiska sommarspelen i Los Angeles 1984, totalt tre medaljer varav två guld och ett silver, Sveriges enda guldmedaljer det sommarspelet.[6] Den ena guldmedaljen tog hon tillsammans med Anna Olsson, K-2 500 meter, och den andra tog hon själv, K-1 500 meter på tiden 1:58.75.[7][8][9] Vid samma tillställning tog hon ett silver tillsammans med Anna Olsson, Eva Karlsson och Susanne Wiberg, K-4 500 meter. När Andersson hade återvänt hem till Sverige hämtades hon på flygplatsen av industriföretaget Bofors. De tog henne till Alfred Nobels torg där hon möttes av 10 000 personer.[5]

Olympiska sommarspelen 1988 redigera

Andersson var Sveriges första kvinnliga fanbärare under olympiska sommarspelen i Seoul 1988.[10] Hon tog dock aldrig några medaljer under sommarspelen 1988.

Olympiska sommarspelen 1992 redigera

Andersson tog ingen guldmedalj under olympiska sommarspelen i Barcelona 1992. Hon tog däremot en silver och en bronsmedalj, i K-2 500 meter tillsammans med Susanne Gunnarsson, respektive K-4 500 meter tillsammans med Susanne Rosenqvist, Anna Olsson och Maria Haglund.

Världsmästerskapet 1993 redigera

Vid världsmästerskapet 1993 i Köpenhamn tog hon med Anna Olsson Sveriges första kvinnliga VM-guld i K-2.

Olympiska sommarspelen 1996 redigera

Andersson tog sina sista olympiska medaljer under olympiska sommarspelen i Atlanta 1996. Där tog hon ett guld, K-2 500, tillsammans med Susanne Gunnarsson[11] trots att de båda avskydde varandra.[12] Därutöver tog hon ett brons, K-4 500 meter tillsammans med Ingela Ericsson, Anna Olsson och Susanne Rosenqvist.[13] Andersson tilldelades för sina idrottsliga prestationer Svenska Dagbladets guldmedalj 1996 tillsammans med Susanne Gunnarsson.[14]

Andersson tog dessutom elva VM-medaljer, varav ett guld.[15]

Utmärkelser redigera

Andersson som, efter Birgit Fischer har tagit flest medaljer i kanot vid de olympiska spelen,[16] har belönats och uppmärksammats för sina prestationer. Hon var länge Sveriges främsta olympier,[17] fram till olympiska vinterspelen 2018Charlotte Kalla passerade henne med sina tre guld och sammanlagt nio medaljer.

Andersson var Stor tjej nummer 74 på Svenska Kanotförbundets och tilldelades NA:s guldklocka flera gånger.[5] Hon tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj, tillsammans med Susanne Gunnarsson, 1996, och Victoriastipendiet, tillsammans med henne, 1997.[4]

En minnesstaty avtäcktes över henne redan flera år innan hennes död, på Näset vid sjön Möckeln i Värmland.[13][18]

Privatliv redigera

Andersson drev en tid ett kafé "Kafferian" och en lunchrestaurang vid Kristinehamns konstmuseum,[19][20] och arbetade sedan i en delikatessbutik.[21] Som ung arbetade hon också en tid som barnflicka, 1978,[2] och efter avslutad idrottskarriär fortsatte hon dock att paddla kanot, i Timsälven och i Möckeln.[3] Hon satt dessutom som styrelsemedlem i Bofors kanotklubb,[22] och som ledamot i Sveriges Olympiska Kommitté.[3]

Andersson var bosatt i Melbourne på 1990-talet.[3] Hon var fram till sin död sambo med den australiska kanotisten Martin Hunter, med vilken hon fick sonen Benjamin.[4] Hon avled i cancer den 8 oktober 2023 i sin födelsestad Karlskoga, 62 år gammal,[23][24] och gravsattes på Skogskyrkogården i samma stad.[25][26]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ "Agneta Andersson". Arkiverad 17 augusti 2012 hämtat från the Wayback Machine. SOK.se. Läst 2012-08-28.
  2. ^ [a b] Öhrström, Kerstin (1988). Vem är hon: Kvinnor i sverige. Biografisk uppslagsbok. Norstedts. sid. 31. ISBN 978-91-1-863422-2. https://books.google.com/books?id=g6wZAAAAYAAJ&newbks=0&printsec=frontcover&dq=Agneta+andersson+karlskoga&q=Agneta+andersson+karlskoga&hl=en. Läst 8 oktober 2023. ”Andersson, Agneta M, kanotist, Karlskoga, fi Karlskoga 610425 , dtr t blomsterhandl Bertil Andersson o butiksbitr Solveig, f Wikström.” 
  3. ^ [a b c d e] ”En etta i Skogsrundan var ju rena drömmen” (PDF). Karlskogaliv (Karlskogahem) (2): s. 5–7. 27 maj 2017. Läst 9 oktober 2023. 
  4. ^ [a b c] Käck, Andreas (8 oktober 2023). ”OS-ikonen Agneta Andersson är död”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/76v5pB/agneta-anderssonardod-os-ikonen-blev-62-ar. Läst 9 oktober 2023. 
  5. ^ [a b c] Brännmyr, Billy; Hammer, Jonas (8 oktober 2023). ”Bildextra: Guld-Agnetas fantastiska karriär”. Nerikes Allehanda. https://www.na.se/2023-10-08/bildextra-guld-agnetas-fantastiska-karriar. Läst 9 oktober 2023. 
  6. ^ Larsson, Olle (2022). Det dramatiska 1980-talet: Decenniet som förändrade världen. Historiska media. ISBN 978-91-7789-873-3. https://books.google.com/books?id=-sZsEAAAQBAJ&newbks=0&printsec=frontcover&pg=PT96&dq=agneta+andersson+kanot&hl=en. Läst 8 oktober 2023 
  7. ^ ”Los Angeles 1984”. sok.se. Sveriges Olympiska Kommitté. https://sok.se/olympiska-spel/tavlingar/spelen/los-angeles-1984.html. Läst 8 augusti 2021. 
  8. ^ ”CANOEING; Swedish Woman Wins 2 in Kayaks” (på amerikansk engelska). The New York Times: s. 18. 11 augusti 1984. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/1984/08/11/sports/canoeing-swedish-woman-wins-2-in-kayaks.html. Läst 8 oktober 2023. 
  9. ^ Singh, H. (2004) (på engelska). 33 Olympic Games. Discovery Publishing House. sid. 103. ISBN 978-81-7141-764-3. https://books.google.com/books?id=eHlabC50q5AC&newbks=0&printsec=frontcover&pg=PA103&dq=Agneta+andersson+olympics+1996&hl=en. Läst 8 oktober 2023 
  10. ^ ”Sveriges historiska val: Dubbla fanbärare i OS”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/sport/os-2021/sveriges-historiska-val-dubbla-fanbarare-i-os/. Läst 8 augusti 2021. 
  11. ^ ”Vi hatade varandra”. Aftonbladet. 18 juli 2004. https://www.aftonbladet.se/a/e1Jg0l. Läst 8 augusti 2021. 
  12. ^ ”Vi paddlar med Sveriges bästa olympier – kanotisten Agneta Andersson”. Kossornas planet. Sveriges Radio. 5 augusti 2016. https://sverigesradio.se/artikel/6460265. Läst 8 augusti 2021. 
  13. ^ [a b] ”Agneta Andersson”. sok.se. Sveriges Olympiska Kommitté. https://sok.se/idrottare/idrottare/a/agneta-andersson.html. Läst 8 augusti 2021. 
  14. ^ ”Rik på erfarenheter, fattig som idrottare | Idrottens Affärer”. idrottensaffarer.se. 18 januari 2013. https://idrottensaffarer.se/namn/2013/01/rik-pa-erfarenheter-fattig-som-idrottare. Läst 8 augusti 2021. 
  15. ^ Agneta Andersson i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 maj 2016.
  16. ^ Buchanan, Ian (2005) (på engelska). Historical Dictionary of the Olympic Movement. Scarecrow Press. sid. 47. ISBN 978-0-8108-6524-2. https://books.google.com/books?id=fH3hD3MkIMYC&newbks=0&printsec=frontcover&pg=PA47&dq=agneta+andersson+canoe&hl=en. Läst 8 oktober 2023 
  17. ^ Carlsson, Ingvar (19 mars 2003). ”Agneta Andersson blir staty 25 år efter första OS-guldet”. Nya Wermlands-Tidningen. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525104558/http://www.nwt.se/sport/article47251.ece. Läst 12 maj 2010. 
  18. ^ Tisbo, Jens; Nyström, Anna (9 oktober 2023). ”Levande ljus vid Agneta Anderssons minnesstaty”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/levande-ljus-vid-agnetas-minnesstaty. Läst 8 januari 2024. 
  19. ^ ”"Vi hatade varandra””. www.aftonbladet.se. 18 juli 2004. https://www.aftonbladet.se/a/e1Jg0l. Läst 8 augusti 2021. 
  20. ^ "Besöka museet – Café". Arkiverad 14 december 2011 hämtat från the Wayback Machine. Kristinehamnskonstmuseum.com. Läst 2012-08-28.
  21. ^ ””Jag satt hemma i soffan och skrek””. www.expressen.se. https://www.expressen.se/sport/os-2021/jag-satt-hemma-i-soffan-och-skrek/. Läst 8 augusti 2021. 
  22. ^ ”OS-legendaren Agneta Andersson död”. sok.se. Sveriges Olympiska Kommitté. https://sok.se/arkiv-for-artiklar/2023-10-08-os-legendaren-agneta-andersson-dod.html. Läst 8 oktober 2023. 
  23. ^ ”OS-ikonen Agneta Andersson är död – blev 62”. www.aftonbladet.se. 8 oktober 2023. https://www.aftonbladet.se/a/76v5pB. Läst 8 oktober 2023. 
  24. ^ Sundström, Karl (8 oktober 2023). ”OS-legendaren Agneta Andersson död”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/EQewnl/os-medaljoren-agneta-andersson-dod. Läst 8 oktober 2023. 
  25. ^ Nilsson, Tomas (29 oktober 2023). ””Guld-Agneta” begravs på Skogskyrkogården”. Karlskoga Tidning Kuriren. https://www.kt-kuriren.se/2023/10/29/agneta-anderssons-begravning-10-november-urnnedsattning-oppen-minnesstund-for-kanot-och-idrottsva-c8501/. Läst 1 november 2023. 
  26. ^ ”Minnesstund för Agneta Andersson”. kanot.com. Svenska Kanotförbundet. https://kanot.com/nyheter/forbundet/2023-10-24-minnesstund-for-agneta-andersson. Läst 8 januari 2024. 

Externa länkar redigera

Olympiska spelen
Företräddes av
Hans Svensson
 Sveriges fanbärare  
Seoul 1988
Efterträddes av
Stefan Edberg
Priser
Företräddes av
Annika Sörenstam
 Svenska Dagbladets guldmedalj
1996
(tillsammans med Susanne Gunnarsson)
Efterträddes av
Ludmila Engquist
Företräddes av
Sara Wedlund
 Victoriastipendiet
1997
(tillsammans med Susanne Gunnarsson)
Efterträddes av
Magdalena Forsberg