1,4-Bensokinon, C6H4O2, med kortnamnet kinon, är den enklaste kinonen. Framställdes första gången år 1838 av Aleksandr Voskresenskij genom oxidation av kinasyra.[1]
| Kinon | |
  | |
| Systematiskt namn | 1,4-Bensokinon |
|---|---|
| Övriga namn | para-bensokinon, p-bensokinon |
| Kemisk formel | C6H4O2 |
| Molmassa | 108,1 g/mol |
| Utseende | Gula kristaller |
| CAS-nummer | 106-51-4 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,318 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 10 g/l g/l (25 °C) |
| Smältpunkt | 115 °C |
| Kokpunkt | 293 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| LD50 | 130 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Egenskaper
redigeraÄmnet bildar gula kristaller med en karakteristisk irriterande lukt liknande klor. Med hydrokinon bildar den kinhydron. Molekylen är multifunktionell och uppvisar egenskaper som hos en keton. Kinon är känslig mot både starka syror och alkalier, som orsakar kondensation och nedbrytning av föreningen.
Framställning
redigeraKinon kan lätt framställas genom oxidation av hydrokinon eller tekniskt genom oxidation av anilin. Den senare metoden används numera restriktivt med hänsyn till dess miljörisker.
Oxidation av hydrokinon är den snabba och bekväma metoden och därför önskvärd för laboratoriebehov. 1,4-bensokinon kan framställas från hydrokinon via flera oxidationsmetoder, som t. ex. utnyttjar väteperoxid som oxidator och jod eller jodsalt som en katalysator då oxidationen sker i ett polärt lösningsmedel, t.ex. isopropylalkohol.
Användning
redigeraKinon är ett viktigt utgångsmaterial vid organisk syntes.
Källor
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Bra Böckers lexikon, 1976
- https://web.archive.org/web/20140106031444/https://se.vwr.com/app/asset?type=hi_res&id=7667761&name=sds_PROL27346&filename=sds_PROL27346.pdf
Noter
redigera- ^ Neumüller, Römpps Chemie-Lexikon, 1979