Öppna huvudmenyn

Örnfot är en sentida benämning på en medeltida svensk ätt. Ätten tillhörde högfrälset redan i slutet av 1200-talet, med avsevärda egendomar i Småland, Östergötland och Mälarlandskapen, och känd med stamfadern Öde och hans två söner Leonard och Magnus Ödesson.

Örnfot
StamfarÖde
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1500-talet
Svärdssidan1470-talet
Spinnsidanmellan år 1505 och år 1511

En av dess äldsta kända medlemmar, lagmannen Leonard Ödesson (Örnfot), var gift med dottern Margareta Kristinadotter, en dotterdotter till Birger jarl. Den utslocknade på svärdssidan1470-talet, och på spinnsidan mellan år 1505 och år 1511.

Ättens vapen på deras vapensköld har sedan 1500-talet tolkats som en örnfot, ett avhugget rovfågelben med fyra spretande klor och hjälmen var prydd med två uppåtvända rovfågelben. I en medeltida avbildning var den av guld i blått fält. Den svenske 1100-talsjarlen Guttorm uppges i danska sekundärkällor ha fört en örnfot i sitt vapen fast med andra färger men det kan inte styrkas att han hade något med denna släkt att göra. Även ärkebiskopen Jakob Ulvsson hade ett snarlikt vapen utan att tillhöra släkten.

Kända medlemmarRedigera

  1. Öde
    1. Leonard Ödesson (Örnfot), död tidigast 1310, riddare, svenskt riksråd och riksdrots, utan angiven tidsperiod.[1]
    2. Magnus Ödesson
      1. Karl Magnusson gift med Margareta Turesdotter (Bielke)
        1. Erik Karlsson (Örnfot), storman, riksråd och riddare. Utvisad år 1363 ur Sverige, anklagad för att ha "gjort försåt konungen fånga eller döda" (se upproret mot Magnus Eriksson)
        2. Bengt Karlsson (Örnfot), gift med Elin Folkesdotter (Gumsehuvud)
          1. Karl Bengtsson (Örnfot), riksråd år Magnus Eriksson
        3. Margareta Karlsdotter Örnfot, den föregåendes syster

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Seraphimer Ordens historia av Gustaf Wilhelm af Tibell