Långsvansad skogssork eller bara skogssork (Clethrionomys glareolus)[3][4][5] är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Christian Daniel von Schreber 1780. Skogssork ingår i släktet skogssorkar i familjen råttdjur.[2][6][7]
| Långsvansad skogssork Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Cricetidae |
| Släkte | Skogssorkar Clethrionomys se text |
| Art | Långsvansad skogssork C. glareolus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Clethrionomys glareolus | |
| Auktor | (Schreber, 1780) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Systematik
redigeraLångsvansad skogssork är ett råttdjur som tillhör släktet skogssorkar (Clethrionomys).[8] 2003 framlades hypotesen att släktet borde ha det vetenskapliga namnet Myodes, ett förslag som fick stort genomslag.[8] Hypotesen visade sig dock felaktig varför långsvansad skogssork återigen föreslås bära det vetenskapliga namnet Clethrionomys glareolus.[8] Dock är det många stora auktoriteter som fortfarande kallar den Myodes glareolus.[8]
Långsvansad skogssork är närmare släkt med Clethrionomys centralis och Clethrionomys macrotis än med rödsorken. Däremot kan hybrider med rödsorken förekomma.[9]
Inga underarter finns listade i Mammal Species of the World.[3][6] Äldre verk förtecknade upp till 23 underarter i Västeuropa.[9]
Utseende
redigeraLångsvansad skogssork är en liten sork med en kroppslängd på mellan 80 och 135 millimeter, och utöver detta kommer den 35 till 70 millimeter långa, smala svansen. Den väger mellan 15 och 40 gram. Ovansidan och sidorna är rödbruna och buken vitaktig.[10] Även svansen är klart mörkare på ovan- än på undersidan, och har en tydlig tofs i änden. De sydeuropeiska formerna är ljusare än de som lever i norra Europa.[11]
Under vintern är den mjuka pälsen tätare. Hos honor förekommer fyra par spenar. Ungar har allmänt en mörkare och inte lika rödaktig päls jämförd med vuxna exemplar. Rötterna hos den långsvansade skogssorkens molarer (yttre kindtänder) växer under hela livet.[9]
Utbredning
redigeraLångsvansad skogssork förekommer i Palearktis, från Brittiska öarna genom hela Centraleuropa och delar av Sydeuropa som Frankrike och Spanien via Balkan österut genom Asien till Altaj.[1] Den förekommer i hela Skandinavien förutom i de nordligaste fjälltrakterna.[10] Populationer av långsvansad skogssork rapporteras regelbundet även i Finland.[12]
För vetenskapliga studier introducerades under 1960-talet några exemplar på en liten ö i närheten av Newfoundland (Kanada). Efter några år nådde de huvudön och beståndet där är stabilt.[13]
Ekologi
redigeraLångsvansad skogssork är främst aktiv under skymningen, men kan även visa sig på dagen.[14] Den är en skicklig klättrare och grävare.
Biotop
redigeraLångsvansad skogssork förekommer i en mängd olika tempererade biotoper men verkar föredra skogstrakter med lövskog, barrträd eller taiga.[14] Andra habitat den förekommer i är kalhyggen, våtmarker, flodbäddar, mindre planteringar och ängar, inte minst fuktiga sådana.[14] I bergstrakter kan den gå upp till 2 400 meter.[1]
Föda
redigeraFödovalet visar stora årstidsvariationer. På vår och sommar livnär sig den långsvansade skogssorken främst på gröna växtdelar, men tar även insekter. På sensommaren kan den även äta bär. På hösten och vintern spelar frön och nötter, bland annat bok- och ekollon en stor roll i stora delar av utbredningsområdet. I norr livnär den sig mer på lav och svamp. Den lägger ofta upp förråd.[10]
Den animaliska delen av födan utgör cirka 5 procent av hela mängden. Utöver insekter äts ringmaskar, snäckor samt spindeldjur.[9]
Revir
redigeraHonans revir är 200 till 1000 m² stort och hannens revir är med 1000 till 8000 m² betydligt större. Storleken varierar inom dessa gränsvärden beroende på tillgång till föda, populationens storlek, individens ålder och sociala status samt beroende på årstiderna. Utanför fortplantningstiden har individerna överlappande territorier oberoende av könet. Brunstiga honor tillåter inga artfränder av samma kön. Revirets gränser markeras med doftmärken samt genom läten. Ungarna har läten med frekvenser som tillhör ultraljudet.[9]
Allmänt har en vuxen hona två eller tre bon i reviret.[9]
Fortplantning och nativitet
redigeraBåda könen hävdar revir men honan hävdar den närmaste reviret, det så kallade "hemreviret" vilket kan överlappa med andra honors hemrevir, medan hanar hävdar ett större revir som omfattar flera honor.[14] När födseln närmar sig blir honan mer aggressiv och hemreviret minskar.[14] Arten är polygam, möjligen promiskuös.[14] Fortplantningsperioden sträcker sig vanligen från mars till oktober, i de norra delarna av Skandinavien från april till september.[10] Den placerar sitt klotformiga bo på eller ofta under marken.[10] Det konstrueras av blad, gräs, mossa och barkfibrer[10] och fodras med gräs och andra växter[14]. Den är dräktig i normalt 17–21 dagar, kortare ju mer välnärd honan är. Har hon redan diande ungar, varar i regel dräktigheten i 24 dagar. Honan föder 1–10 (vanligtvis 4–8) outvecklade ungar, som dias mellan 20 och 25 dygn.[14] Mellan 4 och 5 kullar kan produceras per år.[15]
Det är en kortlivad art, med en livslängd mellan 0,5 och 2 år. I gengäld blir den könsmogen tidigt, normalt mellan 3 och 6 veckor.[14]
Status och hot
redigeraIUCN har globalt klassificerat arten som livskraftig, och populationen är stabil. Även om den globala populationen av långsvansad skogssork uppvisar regelbundna fluktuationer är det en vanlig art, och inga hot är registrerade.[1]
Referenser
redigera- ^ [a b c d] Hutterer, R., Kryštufek, B., Yigit, N., Mitsain, G., Palomo, L.J., Henttonen, H., Vohralík, V., Zagorodnyuk, I., Juškaitis, R., Meinig, H. & Bertolino, S. 2016 Clethrionomys glareolus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 22 augusti 2019.
- ^ [a b c] Dyntaxa Clethrionomys glareolus
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992), Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/clethrionomys+glareolus/match/1. Läst 13 juni 2014.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d] Alexey et al. 2010
- ^ [a b c d e f] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Myodes glareolus”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edition. sid. 302-303. ISBN 978-84-16728-04-6
- ^ [a b c d e f] Jensen, Birger (1993). Nordens däggdjur. Stockholm: Norstedts. sid. 148-152. ISBN 91-1-933262-9
- ^ S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 194–195. ISBN 978-1-4081-1399-8
- ^ Oksanen et al. 2001
- ^ Naughton, Donna (2012). ”Myodes glareolus”. The Natural History of Canadian Mammals. University of Toronto Press. sid. 166
- ^ [a b c d e f g h i] Barbara Lundrigan & Marie Mueller (2003). ”Myodes glareolus bank vole” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Myodes_glareolus/. Läst 23 juni 2014.
- ^ ”Bank vole (Clethrionomys glareolus)” (på engelska). ARKive - Images of Life on Earth. Arkiverad från originalet den 27 december 2013. https://web.archive.org/web/20131227072806/http://www.arkive.org/bank-vole/clethrionomys-glareolus/. Läst 23 juni 2014.
Tryckta källor
redigera- Alexey S. Tesakov, Vladimir S. Lebedev, Anna A. Bannikova & Natalia I. Abramson (2010) Clethrionomys Tilesius, 1850 is the valid generic name for red-backed voles and Myodes Pallas, 1811 is a junior synonym of Lemmus Link, 1795 Russian J. Theriol. vol.9, nr.2 sid:83-86
- Oksanen, T., P. Jonsson, E. Koskela, T. Mappes. 2001. Optimal allocation of reproductive effort: manipulation of offspring number and size in the bank vole. Proceedings of the Royal Society, London B, vol.268, sid:661-666.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Långsvansad skogssork.
Wikispecies har information om Clethrionomys glareolus.
