Öppna huvudmenyn

Alticola macrotis[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Gustav Radde 1862. Det svenska trivialnamnet storörad sork förekommer för arten. Alticola macrotis ingår i släktet asiatiska bergssorkar, och familjen hamsterartade gnagare.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Alticola macrotis
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteAsiatiska bergssorkar
Alticola
ArtAlticola macrotis
Vetenskapligt namn
§ Alticola macrotis
Auktor(Radde, 1862)
Synonymer

storörad sork
Myodes macrotis

Clethrionomys macrotis
Hitta fler artiklar om djur med

Arten infogas ibland i släktet skogssorkar.[7]

Denna gnagare förekommer i Sibirien (Ryssland) vid Bajkalsjön och i Altajbergen samt i västra Mongoliet och angränsande områden av Kina. Arten är vanligast i bergstrakter vid 2450 meter över havet. Habitatet utgörs av bergsskogar och bergsängar med klippig mark.[1]

Denna sork blir 9,3 till 11,5 cm lång (huvud och bål), har en 3,2 till 4,5 cm lång svans och väger 23,7 till 39,2 g. Den långa och mjuka pälsen har främst en grå färg. Den något mörkare ovansidan kan ha inslag av brun. Även svansen är täckt av hår som är vita eller svansen har en mörk ovansida samt en vit undersida.[7]

Födan utgörs främst av gröna växtdelar som kompletteras med frön och frukter. Under vintern gräver Alticola macrotis tunnlar för att nå växtdelar i snötäcket som kan vara 1 till 3 meter tjock. Djuret skapar inget förråd före vintern. Arten gömmer sig under sommaren mellan stenar eller den gräver enkla bon. Den kan springa fort och göra upp till 30 cm långa hopp.[7]

Antalet ungar per kull är 4 till 7 och oftast förekommer två kullar per år.[7]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c] 2008 Alticola macrotis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Alticola macrotis, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/alticola+macrotis/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Myodes macrotis”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edition. sid. 303. ISBN 978-84-16728-04-6 

Externa länkarRedigera