Ängssolbi
Ängssolbi (Dufourea dentiventris) är en art i insektsordningen steklar som tillhör släktet solbin.
| Ängssolbi Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Solbin Dufourea |
| Art | Ängssolbi D. dentiventris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dufourea dentiventris | |
| Auktor | Nylander, 1848 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Ängssolbiet har en kroppslängd på omkring 7 till 8 millimeter. Grundfärgen på kroppen är mörk och bakkroppen har breda svarta tvärränder åtskiljda av smalare ljusare tvärränder.[2] Kroppsbehåringen är mycket gles.[3]
Utbredning redigera
Detta bi förekommer i Europa från Pyreneerna och Alperna till Sverige och Finland, samt österut genom Ryssland över Kaukasus, Basjkirien, Mongoliet och Kina.[4]. I Sverige finns arten i hela landet med undantag för Jämtland, där den aldrig funnits, men utbredningen är fragmentarisk och det är egentligen bara i Småland, Östergötland och kring Mälaren som den kan betraktas som vanlig.[5] I Finland finns den främst i söder och sydöst, med enstaka observationer längre norrut, som Karleby i landskapet Mellersta Österbotten, och på Vallitunsaari, en ö i Kemi älv i Lappland.[6]
Ekologi redigera
Ängssolbiet är ett solitärt bi, det vill säga det bildar inte samhällen. Arten är specialiserad i sitt födoval och samlar enbart pollen från klockväxter, som blåklockssläktet. En vanlig värdväxt för arten är liten blåklocka. Biet förekommer därför bara i sådana områden där dessa växter finns som sandiga torrängar.[7] Nektar kan dock även hämtas från höstfibbla och ljung[3]. Flygtiden för arten är juli till september i större delen av utbredningsområdet[7]; i norra delen varar dock flygperioden från slutet av juli till slutet av augusti[3].
Fortplantning redigera
Honan gräver ensam ut ett bo i marken, som hon klär med egenproducerat sekret[7], där sedan ägg och larver utvecklas. Boet förläggs till soliga sluttningar på torr sand- eller grusjord med gles växtlighet. Parasitbi till ängssolbiet är pärlbi (Biastes truncatus), vars larv lever av det insamlade matförrådet (pollen) sedan värdägget ätits upp eller värdlarven dödats.[3]
Bevarandestatus redigera
Globalt är ängssolbiet rödlistat av IUCN som nära hotat ("NT"). Främsta orsaken är den starkt fragmenterade utbredningen, som i sin tur anses orsakad av de förändrade jordbruksmetoderna med ökad konstgödsling och minskad höproduktion (till förmån för ensilage), vilket minskat tillgången på foderväxter.[1]
I Sverige minskar arten och betraktades tidigare som nära hotad ("NT"). Vid rödlistebedömningarna 2015 och 2020 klassificerades den emellertid som livskraftig ("LC").[5] Även i Finland är den klassificerad som livskraftig.[6]
Referenser redigera
- ^ [a b] Patiny, S., Michez, D., Roberts, S. & Rasmont, P. 2014 Dufourea dentiventris . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 26 november 2022.
- ^ ”Länsstyrelsens bilaga 3, artfaktablad 21-40 om rödlistade arter: Colletes marginatus” (PDF, 3,28 MB). Länsstyrelsen i Östergötlands län. Arkiverad från originalet den 22 april 2016. https://web.archive.org/web/20160422094513/http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/publikationer/publicerade-publikationer/2008/bilaga_3_artfaktablad_2140.pdf. Läst 24 maj 2017.
- ^ [a b c d] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Ängssolbi Dufourea dentiventris”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103139. Läst 26 november 2022.
- ^ Pauly A., Patiny S. (8 mars 2011). ”Dufourea dentiventris (Nylander 1848)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=3379. Läst 22 maj 2017.
- ^ [a b] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Ängssolbi Dufourea dentiventris”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/dufourea-dentiventris-103139. Läst 26 november 2022.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Ängssolbi — Dufourea dentiventris Nylander, 1848”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204848. Läst 26 november 2022.
- ^ [a b c] Christopher O'Toole & Anthony Raw (1991). Bees of the World. London: Blandford. sid. 25. ISBN 0-7137-2085-9