Öppna huvudmenyn
Zirkoniumdioxid används bland annat i lambdasonder

Zirkoniumdioxid är en keram som består av zirkonium och syre (ZrO2), som finns i naturen i oren form eller erhålls syntetiskt som en mellanprodukt vid renframställning av zirkonium.

Innehåll

Kristallformer [1]Redigera

Zirkoniumdioxid förekommer i tre olika kristallina former med olika temperaturstabilitetsområden:

Med tillsats av yttriumoxid (Y2O3), kalciumoxid (CaO) eller magnesiumoxid (MgO) kan keramen helt eller delvis stabiliseras i en viss kristallin form.

Egenskaper [1]Redigera

Vid rumstemperatur har partiellt stabiliserad zirkoniumdioxid hög brottseghet, hållfasthet och nötningsmotstånd. Zirkoniumdioxid som stabiliserats med yttrium är en av de starkaste keramerna, men hållfastheten avtar vid temperaturer över 300 °C. Magnesiumstabiliserad zirkoniumdioxid har i jämförelse lägre hållfasthet, men denna påverkas först vid temperaturer över 800 °C. Fullt stabiliserad zirkoniumdioxid har lägre hållfasthet än partiellt stabiliserad zirkoniumdioxid, men kan i gengäld användas vid högre temperaturer, upp till cirka 2 400 °C.

Generellt gäller att alla kristallformer av zirkoniumdioxid har god kemisk beständighet.

AnvändningRedigera

Föremål av zirkoniumdioxid tillverkas vanligen genom trycklös sintring av pulveriserad zirkoniumdioxid.

Vanliga användningsområden:

  • Skärverktyg för metaller
  • Saxar
  • Implantat
  • Zirkoniumdioxid har ovanligt stor motståndskraft mot kemikalier och mot att rent mekaniskt brytas sönder - särskilt i dess kubiska kristallstrukturvariant; används därför ofta som substitut för diamant.
  • Används ibland i eldfast tegel.
  • Vid temperaturer över cirka 500 °C är zirkoniumdioxid en god ledare för syreatomer, och används därför i lambdasonder.[1]
  • Zirkoniumdioxid blir elektriskt ledande utan att smälta, när temperaturen översiger 1 500 °C. Denna keram kan därför användas som motståndsmaterial i högtemperaturugnar. [1]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d] Leijon, Willy, red (2014). Karlebo Materiallära