Xenotyphlops grandidieri[2] är en ormart som beskrevs av Mocquard 1905. Xenotyphlops grandidieri ingår i släktet Xenotyphlops och familjen maskormar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Xenotyphlops grandidieri
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljMaskormar
Typhlopidae
SläkteXenotyphlops
ArtXenotyphlops grandidieri
Vetenskapligt namn
§ Xenotyphlops grandidieri
Auktor(Mocquard, 1905)
Synonymer
Typhlops grandidieri MOCQUARD 1905[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Arten är känd från ett litet område på norra Madagaskar. Den hittades i skogar och i buskskogar nära havet. Individerna gräver i marken.[1] Honor lägger ägg.[4] Arten lever låglandet upp till 50 meter över havet.[1] Arten har en rosa färg med gråa nyanser och den saknar ögon. Exemplaren är ungefär 13 cm långa. Som föda antas ryggradslösa djur som saknar hårt skal.[5]

Beståndet hotas av svedjebruk och av gruvdrift. Utbredningsområdet är maximal 28 km² stort. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Vences, M., Raselimanana, A., Rakotondravony, H. & Glaw, F. 2011 Xenotyphlops grandidieri . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 mars 2023.
  2. ^ [a b] Mocquard (1905) Note préliminaire sur une collection de reptiles et de Batraciens offerte au Muséum par M. Maurice de Rothschild., Bull. Mus. nation. Hist. nat., Paris, 9 : 285-288
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/xenotyphlops+grandidieri/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ [a b] Xenotyphlops grandidieri i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
  5. ^ O'Shea (2023). Xenotyphlops grandidieri. Snakes of the World - A Guide to Every Family. Princeton University Press. sid. 83. ISBN 9780691240671