För häradet i Harbin, se Wuchang, Harbin.

Wuchang är ett stadsdistrikt i provinshuvudstaden Wuhan i Hubei-provinsen i centrala Kina. Det är beläget på den högra stranden av Yangtze-floden, mitt emot mynningen av Hanfloden.

Wuchang
kinesiska : 武昌区?
pinyin: Wǔchāng qū
Yuema-torget (阅马场) i Wuchang. Statyn föreställer Sun Yat-sen och i bakgrunden står museet över Xinhairevolutionen.Yuema-torget (阅马场) i Wuchang. Statyn föreställer Sun Yat-sen och i bakgrunden står museet över Xinhairevolutionen.
Typ av område:
Provinsnivå 
 Prefekturnivå 
  Häradsnivå 
   Sockennivå


 Stadsdistrikt
Provins: Hubei
(härader i Hubei)
Prefektur: Wuhan
Position: 30°33′07″N 114°19′02″Ö / 30.55194°N 114.31722°Ö / 30.55194; 114.31722
Yta: 81 km²
Folkmängd:* 976 303 (2000)
Befolknings-
täthet:
12 053,1 inv./km²
Officiell webbplats
Wuchang på kartan över Kina
Wuchang

Wuchangs läge i Kina.

*Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/cn-42.aspx
Karta över Hankou, Hanyang och Wuchang år 1915.

Historia redigera

Under Qingdynastin var Wuchang en prefektur och tillika huvudstad i provinsen Hubei och i generalguvernementet Huguang.[1] I januari 1853 erövrades staden av Taipingupproret.[2]

Staden hade ett myntverk samt tillverkning av järn och stål. 1890 upprättade det Svenska missionsförbundet en missionsstation i Wuchang.

10 oktober 1911 utbröt en resning mot Qingdynastin i Wuchang, vilket blev startskottet för Xinhairevolutionen. De upproriska besatte arsenalen i Hanyang och massakrerade den fåtaliga garnisonen med manchuiska trupper. Rörelsen spred sig hastigt till de större städerna i provinserna Hunan och Hubei, och i sin nöd återkallade regeringen den 14 oktober Yuan Shikai till Peking och gjorde honom till arméns högste befälhavare. Året därpå abidikerade kejsaren till förmån för den nygrundade Republiken Kina.

1926 slogs staden samman med de intilliggande städerna Hanyang och Hankou för att bilda storstaden Wuhan.

Källor redigera

  1. ^ G. M. H. Playfair, The Cities and Towns of China: A Geographical Dictionary (Hong Kong), s. 372.
  2. ^ Jonathan Spence, The Search for Modern China, tredje upplagan (New York: Norton, 2013), s. 171.