_01.jpg)
Claudius, egentligen Tiberius Claudius Drusus Nero Germanicus, född den 1 augusti 10 f.Kr., död den 13 oktober 54 e.Kr., var från den 24 januari 41 e.Kr. det romerska rikets fjärde kejsare. Han tillhörde den julisk-claudiska ätten. Claudius föddes i Lugdunum, nuvarande Lyon, i provinsen Gallien i nordvästra Frankrike. Hans föräldrar var Drusus och Antonia d.y.. Han var den förste romerske kejsaren som föddes utanför Italien.
Claudius var som ung sjuklig och hade problem med att han haltade och stammade när han pratade. Den kejserliga familjen hade därför i praktiken uteslutit honom från alla offentliga uppdrag, fram tills dess han utsågs att vara sin brorson Caligulas medkonsul år 37 e.Kr. Claudius sjuklighet kan ha varit det som räddade honom undan de utrensningar av all opposition som ägde rum under Tiberius och Caligulas regeringar. De som annars kanske kunde ha varit hans fiender betraktade honom aldrig som ett presumtivt hot. Själva det faktum att han lyckades överleva var det som ledde till att pretoriangardet utropade honom till kejsare efter mordet på Caligula. Vid det laget var han den ende överlevande manliga medlemmen av sin ätt. ► Läs mer