Viveka Heyman
Viveka Heyman, född 27 oktober 1919 i Uppsala[4], död 5 februari 2013, var en svensk journalist, författare, översättare och kritiker.
| Viveka Heyman | |
| Född | 27 oktober 1919[1][2] Uppsala, Sverige[3][1][2] |
|---|---|
| Död | 5 februari 2013[1][2] (93 år) Enskede-Årsta församling, Sverige |
| Begravd | Södra Judiska Begravningsplatsen[2] |
| Medborgarskap | Svenskt |
| Sysselsättning | Översättare[2], litteraturkritiker[2] |
| Föräldrar | Harald Heyman[2] |
| Redigera Wikidata | |
Viveka Heyman var dotter till bibliotekarien och författaren Harald Heyman och Stina, ogift von Unge. Hon blev filosofie kandidat 1940 och var kulturredaktör för Arbetaren 1946–1949. Hon vistades i Israel 1949–1954 och var anställd vid Israels legation i Stockholm 1954–1955, vid Dagstidningen Arbetaren 1955–1957 samt vid Tel Avivs universitet i Israel från 1969.[5]
Heyman gav ut böcker och gjorde även en rad översättningar, inte minst av bibelböcker: Höga visan (1960), Predikaren (1961), Jobs bok (1969), Ordspråksboken (1970), Samuels bok (1977), Jesajas bok (1977), Första Mosebok (1979), Psaltaren (1982),[5] samt Profeterna (1996). Dessa mötte emellertid kritik från facköversättare och exegeter. Hennes egen kritik mot den officiella bibelkommissionen var mycket stark.
Bibliografi i urvalRedigera
- Heyman, Viveka (1947). Mithridate: en studie i lokalfärg. Stockholm. Libris länk
- Heyman, Viveka (1948). Själar, kvinnor mest: essayer. Stockholm: Tiden. Libris länk
- Heyman, Viveka (1955). Får jag ha julgran?: dikter. Lilla lyrikserien ; 21. Stockholm: Bonnier. Libris länk
- Heyman, Viveka (1959). Christina. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris länk
- Heyman, Viveka (1963). Vad vet Kristina om vänskap?. Stockholm: Geber. Libris länk
- Heyman, Viveka (1974). Fariséerna och de skriftlärda. [Malmö]. Libris länk
- Heyman, Viveka (1975). Fariséerna och de skriftlärda. Stockholm: Hillelförl. Libris länk. ISBN 91-85164-12-7
- Heyman, Viveka (1999). Taximordet i Jerusalem: ett slags detektivroman. Bromma: Megilla-förl. Libris länk. ISBN 91-89340-01-9
- Heyman, Viveka (2000). Den oärlige sanningssägaren: och andra essayer. Stockholm: Carlsson. Libris länk. ISBN 91-7203-246-4
- Översättningar (urval)
- Conrad Peregrinus (pseud. för Kurt Friedlaender): En resa till Springistan (Federativ, 1948)
- Benzion Katz: Den hebreiska mellankrigslitteraturen (Jerusalem, 1954)
- Killingen som far köpte: noveller från Israel (Norstedt, 1955)
- Folke Fridell: Jadô sæl bar-mînan (Död mans hand) (Tel Aviv, 1955)
- Ingen förnuftig gärning: lyriska tolkningar (Tiden, 1957)
- William Blake: Oskuldens och erfarenhetens sånger (Songs of innocence and of experience) (Allhem, 1960)
- Samuel Josef Agnon: I havets mitt och andra noveller (Bonnier, 1964)
- Bernard Malamud: Syndabock (The fixer) (Bonnier, 1968)
- Ordet som aldrig dör: judisk lyrik i Sovjet (Gummesson, 1971)
- Dalia Ravikowitz: Svår vinter: dikter (Horef kasheh) (Eremitpress, 1975)
- Amos Oz: Någon annanstans (Makom ahher) (Wahlström & Widstrand, 1975)
- Jehuda Amikhai: Sjungen hoppfullt sånger om Jerusalem (Coeckelberghs, 1976)
- Avraham B. Yehoshua: Älskaren (Hameahev) (Forum, 1980)
- David Grossman: Se kärlek (Ayen erekh: ahava) (Bromberg, 1989)
LitteraturRedigera
- Richard Pleijel, Att riva Babels torn. Viveka Heyman som översättare av Gamla testamentet. Artos 2019, 253 sidor.
KällorRedigera
NoterRedigera
- ^ [a b c] Sveriges dödbok, omnämnd som: 19191027-0907 Heyman, Viveka, läst: 7 april 2018, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b c d e f g] Viveka Heyman 1919-10-27 — 2013-02-05 Översättare, litteraturkritiker, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: VivekaHeyman, läst: 20 september 2020, (Källa från Wikidata)
- ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1930, Riksarkivet, läs online, läst: 7 april 2018, (Källa från Wikidata)
- ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
- ^ [a b] Heyman, Viveka, författarinna, Jerusalem i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 482.
Vidare läsningRedigera
Externa länkarRedigera
- Viveka Heyman på Libris
- Last chorus: Viveka Heyman Minnesord på Enn Kokks webbplats 7 februari 2013. Åtkomst 14 april 2013