Viveka Heyman

svensk journalist, författare, översättare och kritiker

Viveka Heyman, född 27 oktober 1919 i Uppsala[4], död 5 februari 2013, var en svensk journalist, författare, översättare och kritiker.

Viveka Heyman
Född27 oktober 1919[1][2]
UppsalaSverige[3][1][2]
Död5 februari 2013[1][2] (93 år)
Enskede-Årsta församlingSverige
BegravdSödra Judiska Begravningsplatsen[2]
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningÖversättare[2], litteraturkritiker[2]
FöräldrarHarald Heyman[2]
Redigera Wikidata

Viveka Heyman var dotter till bibliotekarien och författaren Harald Heyman och Stina, ogift von Unge. Hon blev filosofie kandidat 1940 och var kulturredaktör för den syndikalistiska tidningen Arbetaren 1946–1949. Hon vistades i Israel 1949–1954 och var anställd vid Israels legation i Stockholm 1954–1955, vid Dagstidningen Arbetaren 1955–1957 samt vid Tel Avivs universitet i Israel från 1969.[5] Fram till 2004 var hon också knuten som kulturskribent till Arbetaren.

Heyman gav ut flera essäsamlingar (1948, 2000), en diktsamling (1955) samt en roman (1999). Under de första decennierna av karriären gjorde hon sig känd som en produktiv och profilerad kritiker, framför allt i Arbetaren. I samband med sin första vistelse i Israel 1949–1954 gjorde hon sina första översättningar av modern hebreisk skönlitteratur. Novellsamlingen Killingen som far köpte (1955) innebar att en svensk publik för första gången fick uppleva litteratur från den unga staten Israel och från de som bosatt sig i området från och med sekelskiftet. Heyman skulle fortsätta att översätta modern hebreisk litteratur, med novellsamlingar av Nobelpristagaren Samuel Josef Agnon och diktsamlingar av poeten Yehuda Amichai.

Från den moderna hebreiska litteraturen fördes hennes intresse vidare till Gamla testamentet. Den första översättningen ur Gamla testamentet blev Höga visan (1960), vilken blev mycket uppmärksammad och följdes av Predikaren (1961). Därefter översatte hon Jobs bok (1969), Ordspråksboken (1970), Samuels bok (1977), Jesajas bok (1977), Första Mosebok (1979) och Psaltaren (1982) och Profeterna (1996). Genom dessa översättningar uttryckte Viveka Heyman en stark kritik mot den då arbetande Bibelkommissionen som på regeringens uppdrag arbetade med det som skulle komma att bli Bibel 2000. Heyman menade att denna översättning inte tog till vara de gammaltestamentliga texternas egenart. Översättningen var också i allt för hög grad influerad av modern bibelkritik. Dessutom tog man inte hänsyn till judisk tolkningstradition. Heymans egna översättningar mötte emellertid kritik från facköversättare och exegeter för att såväl språkligt som filologiskt vara alltför vidlyftiga.[6]

Bibliografi i urvalRedigera

  • Heyman, Viveka (1947). Mithridate: en studie i lokalfärg. Stockholm. Libris 2998134 
  • Heyman, Viveka (1948). Själar, kvinnor mest: essayer. Stockholm: Tiden. Libris 361146 
  • Heyman, Viveka (1955). Får jag ha julgran?: dikter. Lilla lyrikserien ; 21. Stockholm: Bonnier. Libris 1453011 
  • Heyman, Viveka (1959). Christina. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 78170 
  • Heyman, Viveka (1963). Vad vet Kristina om vänskap?. Stockholm: Geber. Libris 8209373 
  • Heyman, Viveka (1974). Fariséerna och de skriftlärda. [Malmö]. Libris 1964108 
  • Heyman, Viveka (1975). Fariséerna och de skriftlärda. Stockholm: Hillelförl. Libris 8379513. ISBN 91-85164-12-7 
  • Heyman, Viveka (1999). Taximordet i Jerusalem: ett slags detektivroman. Bromma: Megilla-förl. Libris 7779200. ISBN 91-89340-01-9 
  • Heyman, Viveka (2000). Den oärlige sanningssägaren: och andra essayer. Stockholm: Carlsson. Libris 8372183. ISBN 91-7203-246-4 
Översättningar (urval)
  • Conrad Peregrinus (pseud. för Kurt Friedlaender): En resa till Springistan (Federativ, 1948)
  • Benzion Katz: Den hebreiska mellankrigslitteraturen (Jerusalem, 1954)
  • Killingen som far köpte: noveller från Israel (Norstedt, 1955)
  • Folke Fridell: Jadô sæl bar-mînan (Död mans hand) (Tel Aviv, 1955)
  • Ingen förnuftig gärning: lyriska tolkningar (Tiden, 1957)
  • William Blake: Oskuldens och erfarenhetens sånger (Songs of innocence and of experience) (Allhem, 1960)
  • Samuel Josef Agnon: I havets mitt och andra noveller (Bonnier, 1964)
  • Bernard Malamud: Syndabock (The fixer) (Bonnier, 1968)
  • Ordet som aldrig dör: judisk lyrik i Sovjet (Gummesson, 1971)
  • Dalia Ravikowitz: Svår vinter: dikter (Horef kasheh) (Eremitpress, 1975)
  • Amos Oz: Någon annanstans (Makom ahher) (Wahlström & Widstrand, 1975)
  • Jehuda Amikhai: Sjungen hoppfullt sånger om Jerusalem (Coeckelberghs, 1976)
  • Avraham B. Yehoshua: Älskaren (Hameahev) (Forum, 1980)
  • David Grossman: Se kärlek (Ayen erekh: ahava) (Bromberg, 1989)

LitteraturRedigera

  • Richard Pleijel, Att riva Babels torn. Viveka Heyman som översättare av Gamla testamentet. Artos 2019, 253 sidor.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Sveriges dödbok, omnämnd som: 19191027-0907 Heyman, Viveka, läst: 7 april 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g] Viveka Heyman 1919-10-27 — 2013-02-05 Översättare, litteraturkritiker, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: VivekaHeyman, läst: 20 september 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1930, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 7 april 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  5. ^ Heyman, Viveka, författarinna, Jerusalem i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 482.
  6. ^ Pleijel, Richard (2019). Att riva Babels torn: Viveka Heyman som översättare av Gamla testamentet 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera