Vitgumpad stormsvala

fågelart i familjen nordstormsvalor

Vitgumpad stormsvala[2] (Hydrobates tethys) är en fågel i familjen nordstormsvalor inom ordningen stormfåglar.[3] Den förekommer endast i östra Stilla havet.

Vitgumpad stormsvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Galapagos storm petrel (cropped).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljNordstormsvalor
Hydrobatidae
SläkteHydrobates
ArtVitgumpad stormsvala
H. tethys
Vetenskapligt namn
§ Hydrobates tethys
Auktor(Bonaparte, 1852)
Utbredning
Oceanodroma tethys map.svg
Synonymer
Oceanodroma tethys
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Vitgumpad stormsvala skiljer sig från alla andra stormsvalor i Stilla havet på kombinationen liten storlek (19 cm) och stor vit övergump som börjar redan uppe på bakryggen och sträcker sig ända till stjärtens klyvning. I övrigt är den övervägande svartaktig med ljusa vingband ovan.[4]

LäteRedigera

Två olika typer av läten av beskrivits, ett något skriande ljud uppblandat med två snabba gnissliga toner samt ett lågt spinnande läte, i kärnan ett dämpat "tchzee".[5]

Utbredning och systematikRedigera

Vitgumpad stormsvala delas in i två underarter med följande utbredning:[6]

Genetiska studier visar att arten är systerart till dvärgstormsvalan (H. microsoma).[7]

SläktestillhörighetRedigera

Tidigare placerades arten i släktet Oceanodroma. DNA-studier visar dock att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i det släktet.[8][9][10] Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.[1][6][3]

LevnadssättRedigera

Vitgumpad stormsvala häckar maj till augusti i kolonier som den ovanligt för stormsvalor besöker dagtid. Flykten är kraftfull och snabb, med tvära kast och ofta högt över vågorna. Under födosökandet flyger den hoppande och studsande så att fötterna ibland når eller till och med doppas ner under vattenytan.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av predation vid boplatserna, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till minst en halv miljon individer.[5]

NamnRedigera

Fågeln har fått sitt vetenskapliga artnamn efter havsgudinnan Tethys i grekisk mytologi.[11]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Hydrobates tethys Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  4. ^ [a b] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
  5. ^ [a b] Brooke, M. de L. 2004. Albatrosses and Petrels Across the World. Oxford University Press, Oxford.
  6. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  7. ^ Penhallurick, J. & Wink, M. (2004) Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial cytochrome b gene. Emu 104(2): 125–147.
  8. ^ Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.
  9. ^ Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.
  10. ^ Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.
  11. ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera